Så här gick det till slut:

Efter tio djupa andetag så la jag pannan i lika djupa veck, och funderade hur knappuslingarna egentligen skulle göras... nu var det jag mot knapparna. Princip och prestige!

Jag försökte, och till slut fick jag in knycken! Dessutom lyckades jag, medelst tång och kulspetspenna restaurera några av de knövliga exemplaren. Så sju av tio knappar blev brukbara.

Tror att tyget egentligen är aningen för tjockt, så det gäller att klippa till exakt den bit man behöver, inte en millimeter mer. Då funkar det!

Kommentarer på kommentarerna:

Sara Ö: Vad har din pappa för en Kabe? Vi har en Smaragd -78.

Anca: Tack för den virtuella kramen.

Lisa: Be om hjälp, ja... tänk om man gjorde det lite oftare... men hellre stånga huvet i väggen, du vet.

Annelie: Jo, det som syns blev bra. När de väl blev, så blev de helt okej. Och vilken skillnad på dynorna med knapp istället för utan…

Lilla My: Jo, sinnesro är viktigast. Fast den finner jag inte förrän jag, på egen hand, löst problemet. Victoria vill, Victoria kan, Victoria måste…

Eva: Bara sätta igång att sy då! Det är ju himla roligt att fixa lite nytt!

Ha en underbar valborg allihop!Nu blir det lugnt på bloggen ett par dar, ska jobba inatt, och sova imorgon.På återseende!