-Nam Nam!

Nu är han ett år, vår lilla blonda gullgubbe.

Stort kalas igår. Blev lite större än det var tänkt, eftersom vår gosse valde att göra entré 1:13:00 in på sin famors födelsedag, så vi hade två jubilarer. Bra eller dåligt, inte vet jag, men jag gissar att farmor är rätt nöjd att nån annan tar uppmärksamheten ifrån hennes åldrande...

Så för ett år sen hade vi knappt 3,5 kg  blond liten babypojke i huset. Att det skulle bli en pojke visste vi från vecka 30. Maken var nöjd, såg direkt en potentiell fiskekamrat. Det är ju inte riktigt korrekt att säga att man tycker det är roligt med en av varje. Fast det är det. Och lika häftigt hade det varit med två av samma!  Man blir glad oavsett.

Han, med stort H anlände två dagar innan beräknad dag, och som sagt dryga timmen in på sin farmors födelsedag. Vi hade turen att få ha samma barnmorska som förra gången vi var där, drygt tre år tidigare. Det var riktigt roligt. Hon kände igen oss innan vi kände igen henne och hälsade oss välkomna med kram och allt... fast man kan ju inte låta bli att undra vad det var hon kände igen...hrrm...

Två barn har vi fått. Det är perfekt för oss.

Två fantastiskt häftiga, men på olika sätt småjobbiga graviditeter:

Ettan: Illamående till vecka 12. Min storasyrra dog då jag var i v. 10.

Misstänkt missbildning vid ultraljudet i v.18, som inte var nåt fel alls när de använde en bättre ultraljudsmaskin, men som hann skrämma upp oss ordentligt.

Fruktansvärt svullen andra halvan av graviditeten. Svullen till oigenkännlighet. Högt blodtryck i slutet. Tack och lov gick vattnet en tidig morgon i v. 38, och samma kväll tittade världens bästa, mörkhåriga lurvtott ut. 2840 gram, 48 cm.

Tvåan: ILLAMÅENDE! Från typ andra dan jag var gravid nästan. Kände dan innan jag testade (och jag har testat tidigt!) att jag måste vara gravid, för en tugga av den hemlagade pizzan satte sig på ett välbekant sätt på tvären i magsystemet. Sen illamående konstant till v.12 Tålde inte lukten av lök. For hemifrån då gubben skulle steka lök. Tålde inte lukten av gubben heller, fast han duschat, borstat tänderna, tuggat tuggummi... man blir lite knäpp... parfymerat schampo, tvål och deo var inte att tänka på. Ut med det!

Vecka 30 skulle jag på läkarbesök på specmödra. Hade hostat konstant i flera veckor. Hos läkaren hostade jag av ett revben. AJ! Väldigt mycket aj! Inlagd i Sunderbyn. (jag är en, av sannolikt mycket få personer som legat på gynavdelningen p.g.a ett brutet revben...)

-Nästan färdigruvat med tvåan.

...men när jag läkt ihop igen så hade jag två ljuvliga sista månader som gravid: Inget högt blodtryck, knappt nån svullnad alls. Jag målade huset och klippte gräset sista dagarna. Men så en solig morgon kände jag att det var nåt på gång. Ganska stadiga värkar fastän det var långt mellan. Mådde finemang hela dagen, men mot eftermiddan började det kännas mer, och svärmor tyckte vi skulle fara. Det tyckte de i Sunderbyn också, men jag hade ingen brådska. Vi gjorde blåbärsgröt till middag, sen lämnade vi lillgumman hos farmor och farfar och sen åkte vi. Spelade Toto: Falling in between-skivan på vägen (konstigt att man minns vissa detaljer)

Sen var det det sedvanliga: CTG- kurva. Gå på BB och kvällsfika, få ett rum. Vara obstinat och inte vilja ta på sjukhuskläder. Övertyga usk:an om att jag visst inte skulle få några barn på toan och att jag visst kunde gå dit själv.

Och så in i dimman. Lustgasen. Fast jag tror gubben skrattade mest. Åt mig.

Och precis som förra gången så tog allt en välda fart vid fyra cm. Med dottern tog det bara ett par timmar efter det, och jag klarade mig bra med lustgasen. Barnmorskan var övertygad om att vi skulle "vara klara" innan tolvslaget med den här lille också.

Ha!

Tvärstopp. Nej! Öppna fönstret så jag får hoppa!

Jag fick inte hoppa. Jag fick spinal.

Spinal och värkstimulerande. God Bless Narkosläkaren! Gossen hade navelsträngen om halsen så det gick tungt ett tag, visade det sig när han kom ut. Och när de i all hast skar av navelsträngen så skar de honom lite lätt i axeln, och ärret syns fortfarande.

För ut kom han förstås, till slut. 3475 gram, 53 cm och kusinskarans tyngste hittills. Och när de i all hast skar av den tjorvade navelsträngen så skar de honom lite lätt i axeln, och ärret syns fortfarande...

Det var den ena av de två händelser som toppar min lista över storslagna saker jag varit med om. Förutom det självklart storslagna i att få träffa våra alldeles nya barn så har det också gått så bra båda gångerna:

Det har inte tagit speciellt lång tid, jag har haft en bra, t.o.m suverän barnmorska, min gubbe är en klippa att ha med sig, jag har fått prova en gång med och en utan spinalbedövning, jag har sytt två fjuttiga sketna stygn sammanlagt (två med första, inget med andra) och har varit den där klämkäcka och oförskämt pigga mamman som har velat hoppa in i duschen direkt, få på vanliga kläder och kunnat sitta utan sittring och försiktighetsåtgärder. Den där som har gjort alla sargade slutkörda stackare med blommig rock i matsalen på BB, gröna av avund. Men jag vet att jag haft tur, och är tacksam för det! Alla går det inte lika lätt för...

Lite sorgligt är det att inte få vara med om det igen, även om vi själva

valt att vara nöjda med två.

 Men jag njuter av att ha fått vara med om det två gånger. Vet att det inte är nån självklarhet.

-Jätteny! 

Det är så svårt att fatta att lillskorven på bilden är ett år nu, ligger och sover i sin spjälsäng, med tummen i munnen,

helt knäckt av allt nytt han lärt sig om världen idag. Svårt är att fatta att hon, som också sover sen flera timmar, hon har blivit fyra år, kan de flesta bokstäverna och alla siffrorna, kan heltimmarna på klockan. Och imorgon ska hon ut och leka med sina kompisar som vanligt. Mamma och pappa är inte de enda i hennes liv längre.

Underbart att se... men lite lite sorgligt...

Och så en gigantisk lyckospark till E&J som får sitt tredje om några dagar!

 

Annelie

16 juni 2007 03:21

Inte sorgligt, bara underbart
=)

http://;rospinglan

 

vildängel

16 juni 2007 17:29

vilken underbar tårta till ettåringen. :)

http://vildangel.blogg.se

 

Din granne i det gula huset

17 juni 2007 09:45

Sitter på jobbet och är trött och seg. Då är det trevligt att vila ögonen på din fina blogg.

 

Lilla My

17 juni 2007 13:58

Grattis till lillkillen. Jag blir så otroligt nyfiken...vem är arbetskamrat H? Ha det gott!

http://myslivochhem.blogspot.com

 

Paula

17 juni 2007 14:33

Vilken underbart vacker tårta! Mycket konstnärlig, säger en som inte äter tårtor!
I vår släkt är det bakåt räknat bara kvinnor, en per generation. Min dotter är enda barnet, jag likaså, liksom mamma liksom mormor...
Men gissa vad? Jo, dottern hon bröt alla traditioner och har berikat världen med tre småttingar, varav två killar! Jippii!
Fick äran att vara med på förlossningen av nummer ett, en otroligt häftig upplevelse!
Grattis sonen och farmor!

http://paulaz.se

 

Lilla My

17 juni 2007 19:57

Jag har kommit på vem det är!

http://myslivochhem.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och flytta!    Bloggen alltså.   En snygg blogg med mer möjligheter!   Så jag tackar gamla bloggen för en trevlig tid. (blev över ett år!)   Jag har anlitat en begåvad bloggare till att designa mitt nya tillhåll.   Så nu *trumvirvel och basun* öp...

I dag är det dags att hissa och hylla min make!   Han tog hand om våra barn hela helgen medan jag var i storstan och förlustade mig och brände pengar. Och ja: naturligtvis tar han hand om dem annars också, men tre dar på egen hand med Lilleman är fa...

Ok, det här är kanske liiite långsökt, men jag har ju shoppat en del i helgen och tanken är att jag ska ha tid att ta bilder av allt det och visa er nån dag då tid finnes och tills dess kommer ett smakprov.     Trepack av världens bästa smörja!   ...

    Puh! Tre dagars shop-non-stop... ...man märker att man inte är 20 längre...   ...för... jag är rätt knäckt.   Men så roligt vi har haft!   Så ruskigt kul!   Bra sällskap, trevlig resa, fint hotell, bra mat, mycket shoppa...     Fastän vi inte v...

  Jobba i natt... sova i morgon.   Några eftersläntare som vill fira mig, kommer vid middagstid.   Och sen är det väl bara lägga sig om man ska orka upp på fredagmorgon.   Det blir ju lite tidigt, vi flyger 06:00 och 06:30 (vi fick inte samma restid...