Viktiga rekvisita för lyckad utekväll. Tur jag hade körkortet med mig... 

Det händer, om än det inte är ofta, att även jag ger mig ut i vimlet:

Hade en mycket trevlig kväll med arbetskamraterna igår.

Fast bara tjejerna.

Så himla kul!

Började med mat på Thai Garden...

(nåt så galet starkt har jag inte ätit förr, kocken måste ha tömt hela kaggen med chilipasta i just min middag. Nu när jag skriver det, slår det mig att det nog var därför en av tjejerna fick vänta så länge på sin gröna chiligryta: Slut chili helt enkelt.)

...och sen landade vi hemma hos en i gänget och babblade bort

flera timmar. Några badade i bubbelpoolen, men några avstod också.

Jag var en av dem. Hade tänkt bada, men vi satt ju så bra där vi satt.

Till slut bar det iväg till stan.

 I snögloppet.

Först köa till Valdino, men insåg strax att vi skulle fått vänta lääänge.

In på Karls Källa, och det var här jag fick njuta av komplimangen:

-Jag var tvungen visa leg!

Och jag är snart trettio, heheheheee!

Nöjd!

På Kalles var det högljutt, sunkigt och trångt.

När kön minskat på Valdino gick vi tillbaka.

Precis vid garderoben, när vi skulle lämna kläderna,

blev jag överfallen (ja, lite i alla fall...)

av en oredig karl i femtioårsåldern, som vakterna försökte släpa ut.

Mannen gillade inte tilltaget, ville nog ha sista ordet och för att hålla sig kvar slet han tag i allt runtomkring.

Jag  råkade vara runtomkring.

Det obstinata fyllot drog åt ett håll, jag åt ett annat och de välbyggda vakterna åt ett tredje.

Mina arbetskamrater sa åt slöddret att släppa. Till slut smockade jag till 

och då gav han sig. Wow, girlpower!

En trevlig vakt frågade om jag var okej, vilket jag var, och så sa han till garderobspersonalen att jag inte behövde betala inträde...

Usch så lätt det är att hamna i konstiga situationer som man inte alls hade tänkt. Fast det blev ju billigt...

(ev. kan det hända att de i mitt sällskap som läser bloggen tycker att jag överdrivit lite grann. Det bjuder jag på... )

Det blev en riktigt lyckad kväll

och alla verkade instämma i att den måste göras om.

Jätteroligt att få lära känna kollegorna lite närmare.

Man hittar gemensamma nämnare där man minst anar...

Till er som var där och som jag vet kollar bloggen ibland:

Kram!

Några av er träffar jag ju imorrn...