Ojojoj!

Fick en del kommentarer på tisdagstema igår.

Min tolkning och mina åsikter upprörde tydligen känslor,

fick en kommentar av någon som inte höll med mig.

Det är kanon att vi får tycka som vi vill.

Och det är ju reaktioner som är spännade!

Så här skrev kommentatorn:

Men menar du att gamla tanter och farbröder med höftledsproblem inte ska få parkeringstillstånd!!! Räknas det inte som rörelsehinder. Är det bara unga människor som räknas?? Jag känner håret resa sig på armarna när jag läser sånt!!!

Och så här svarade jag på det:

Hej Ingrid och tack för kommentaren!

Jag kan förstå att vissa ryser av mitt inlägg, men faktum är att vi flertalet gånger stött på att bli utan parkering. Och tyvärr är det så att man många gånger undrar om skälen till p-tillstånd är rimliga. Det kan handla om människor som borde ställt undan bilen för länge sen, då syn, hörsel och reaktion är märkbart påverkade. Vi har ju faktiskt ett bra färdtjänstsystem. Men om mycket gamla personer beviljas p-tillstånd så uppmuntras ju bilkörning ännu mer, även om förmågan som sagt inte är den bästa. Och det är det jag vill ha sagt i mitt inlägg, jag avser inte att alla pensionärer skall dras över en kam och nekas tillstånd.

Vi har faktiskt upplevt att exempelvis maken till den som innehar p-lappen, eller t.o.m folk som bara passerat har börjat skälla som fanken på oss när vi som barnfamilj svängt in på handikapprutan bredvid, och inte förrän min äkta hälft klivit ur, och funktionshindret uppenbarat sig har de slutat, ibland har det inte ens hjälpt att visa kryckor och tillstånd. En man var arg så till den milda grad att han kallade mig dum idiot och jävla blondin när jag, efter att han svurit sin tunga svart över vår "felparkering", ville visa honom att vi verkligen hade tillstånd. Han hade inget funktionshinder och var överhuvudtaget inte på väg att parkera.

Tyvärr har det oftast varit äldre som gormat.

Kommunerna borde se över hur antalet p-platser i förhållande till antalet beviljade tillstånd ser ut. Om många beviljas tillstånd, så måste platserna vara fler.

Sen önskar jag att det fanns större utrymme för personer med medicinska osynliga funktionshinder att få tillstånd. Exempelvis tarmsjuka personer.

Idag ska det skällas hej vilt!

Det här är ett hinder:

Vaddå hinder??

Det måste ju vara en stor hjälp om man har ett rörelsehinder...

...man ska väl vara glad om man kan få parkera närmare?

(tänker ni kanske)

Jo, det är det också.

Problemet är bara att P-platserna för rörelsehindrade är få,

och bilförarna med P-tillstånd är många.

Och det allra största problemet är att de flesta med P-tillstånd

inte är människor med vanliga rörelsehinder utan

uråldriga tanter och farbröder med höftledsproblem

som borde slutat köra bil redan då Bengt Öste var programledare i TV.

Kan sen tillägga att jag avskyr när folk gormar och gnäller över att samhället inte är nog anpassat för rörelsehindrade, och i viss mån har de väl rätt.

Klart nya byggnader, köpcentran, sjukhus och så ska byggas

efter gällande standard.

Men man kan inte jämna ut varenda gatsten, man kan inte fila ner

varenda tröskel.

För om så vore borde ju också allergikerna kunna kräva doftfria parfymbutiker.

Och människorna med torgskräck kunde få kundfri kväll på Coop, men ingen tänker på dem...

Men just p-tillståndsgrejen stör mig:

Ge tillstånden till dem som behöver.

Rutger, 87, kan väl ta färdtjänsten istället...

Kolla mitt föregående inlägg också, tack.

Behöver köpa en sekretär!

Äldsta barnet måste få ett låsbart skrivbord,

eftersom hennes lille buse till bror äter upp alla

färgpennor, pärlor, papper och tejp.

Det går inte pyssla alls just nu,

för den blonde guldgossen bara stökar

och bökar med allt hon äger.

Så:

Om du eller nån du känner  har en sekretär till salu,

snälla: maila mig!

Möbeln bör ha någon, helst många av dessa  egenskaper:

Vitmålad (sprutmålad, inget handarbete)

eller nån faner i snyggt skick.

Fungerande lås och medföljande nyckel.

Fast och stum, inget rangel.

Helst enkel utan en massa krusiduller, men gärna många lådor och fack.

Inga antikvitetsockerpriser.

Vi letar inte efter nåt nyskicksexemplar, då hade vi köpt en ny, men vill nog ha nåtsom är i hygglig vigör.

Här nås jag: 

vickanp78@hotmail.com

Viktiga rekvisita för lyckad utekväll. Tur jag hade körkortet med mig... 

Det händer, om än det inte är ofta, att även jag ger mig ut i vimlet:

Hade en mycket trevlig kväll med arbetskamraterna igår.

Fast bara tjejerna.

Så himla kul!

Började med mat på Thai Garden...

(nåt så galet starkt har jag inte ätit förr, kocken måste ha tömt hela kaggen med chilipasta i just min middag. Nu när jag skriver det, slår det mig att det nog var därför en av tjejerna fick vänta så länge på sin gröna chiligryta: Slut chili helt enkelt.)

...och sen landade vi hemma hos en i gänget och babblade bort

flera timmar. Några badade i bubbelpoolen, men några avstod också.

Jag var en av dem. Hade tänkt bada, men vi satt ju så bra där vi satt.

Till slut bar det iväg till stan.

 I snögloppet.

Först köa till Valdino, men insåg strax att vi skulle fått vänta lääänge.

In på Karls Källa, och det var här jag fick njuta av komplimangen:

-Jag var tvungen visa leg!

Och jag är snart trettio, heheheheee!

Nöjd!

På Kalles var det högljutt, sunkigt och trångt.

När kön minskat på Valdino gick vi tillbaka.

Precis vid garderoben, när vi skulle lämna kläderna,

blev jag överfallen (ja, lite i alla fall...)

av en oredig karl i femtioårsåldern, som vakterna försökte släpa ut.

Mannen gillade inte tilltaget, ville nog ha sista ordet och för att hålla sig kvar slet han tag i allt runtomkring.

Jag  råkade vara runtomkring.

Det obstinata fyllot drog åt ett håll, jag åt ett annat och de välbyggda vakterna åt ett tredje.

Mina arbetskamrater sa åt slöddret att släppa. Till slut smockade jag till 

och då gav han sig. Wow, girlpower!

En trevlig vakt frågade om jag var okej, vilket jag var, och så sa han till garderobspersonalen att jag inte behövde betala inträde...

Usch så lätt det är att hamna i konstiga situationer som man inte alls hade tänkt. Fast det blev ju billigt...

(ev. kan det hända att de i mitt sällskap som läser bloggen tycker att jag överdrivit lite grann. Det bjuder jag på... )

Det blev en riktigt lyckad kväll

och alla verkade instämma i att den måste göras om.

Jätteroligt att få lära känna kollegorna lite närmare.

Man hittar gemensamma nämnare där man minst anar...

Till er som var där och som jag vet kollar bloggen ibland:

Kram!

Några av er träffar jag ju imorrn...

...så det skvalar ikväll.

SVT har insamlingsgala för världens barn.

Och så låter de Christer *brrr* Sjögren

TOTALSÅGA Amazing Grace.

Av alla vackra låtar på denna jord,

och av alla gräsliga äckelsmörsångare

varför låter de just honom få göra mos av Amazing Grace?

 Vart är mänskligheten på väg?

Vi gjorde en lustig affär igår.

Sålde våra soffor fast vi inte har några andra.

En av våra kompisar har en arbetskamrat

som ville köpa sofforna till sin son.

Vi tyckte att vi fick bra betalt för dem,

för bra för att kunna avstå att sälja

och länge har vi pratat om att byta

till nåt annat.

Våra soffor hade tio år på nacken

(köpte dem för min första riktiga lön)

och hade väl sett sina bästa dar.

Så här ser det ut nu:

Inga stora blå skinnsoffor kvar.

 Fast det blev ljust och ganska öppet, man kanske inte

skulle ha nån ny soffa?

Jo, nog ska vi ha en ny.

En sån här:

Ektorp, med den nya svarta klädseln.

Snyggt, men antagligen grymt opraktiskt,

eftersom alla hårstrån, allt damm och allt solk kommer att synas.

Fast å andra sidan går ju klädseln att tvätta

och eftersom den är svart borde den gå färga in igen.

Soffan kommer om tio dar ungefär.

Så var det dags att jobba i natt igen.

Jobbar gör också kompisen som är elingenjör-nånting.

Hon arbetar på driftcentralen på ett stort bolag

som förvaltar väldigt många mil av vårt lands elledningar.

Ikväll ska hon ta emot felanmälningar till klockan 22.

Men hon har en idé om att göra en ´kupp´ och säga till alla felanmälande kunder att de får återkomma med sina fasbekymmer och spänningsfall efter Grey´s Anatomy.

Respekt!

(Det är faktiskt inte nödvändigt med dygnet-runt-tillgänglighet jämt. Och nån gång måste väl en småbarnsmamma få möjlighet att se på tv i lugn och ro.)

 Måste tillägga att min kompis är klok nog att låta bli att genomföra sin kupp. Men idén var bra. Man kan förstås undra vad kunderna skulle ha sagt... drabbats av elchock, kanske?

(Okej, det drog i väg lite...)

Uppdatering 20:52

(lägger den i mitten av inlägget så kanske nån orkar läsa)

Maria har skrivit om uggletrenden.

Jag har trillat dit:

(Det är inte trosorna som är stora, det är bordet som är litet... hrmm...)

Och: Nej, Maria, jag är inte trendig, det kan jag få många underskrifter på, jag lovar...

Och så känner jag att det är dags för en lista.

Alla seriösa bloggälskare måste göra en liten lista ibland.

I dag listar jag:

Topp 5 - Kändisar som jag skulle kunna ha nytta av:

1: Ernst.

Det finns inget i honom som man, som tilltalar mig, men visst vore det väl trevligt att ta en kopp hemlagat te med Ernst. Sitta med benen i kors på en brygga nånstans och diskutera tyger tills månen går upp.

2: Filip & Fredrik.

Omogna gossar, som ändå verkar vara grymt skärpta.

Att följa med dem landet runt i jakt på udda personligheter vore trevligt.

Och att i verkligheten få se deras förmåga att behålla ansiktet inför alla galenpannor, det skulle roa mig.

3: Roomservicekillarna.

Behöver inte motivera varför jag vill låna dem.

4: Per Morberg.

Han ser lika sjuk ut när han lagar mat, som de flesta av rollerna han spelat. Jag gillar hans excentriska kokkonster.

Fast hur blir resultatet?

5: Pite-Johanna (Idol)

Varje gång jag tänker att jag gått för långt, brett ut mig för mycket

och drabbats av hybris, så behöver jag bara tänka på henne så inser jag snabbt att jag nog är ganska lågmäld och återhållsam trots allt.

Kollade igenom bildarkivet

i jakt på lämplig tisdagstemabild.

Dagens tema är: Vårdad.

Jag tänker att man kan vara vårdad/ovårdad, alltså hel och ren eller tvärtom lite slashasig.

Eller att man kan bli vårdad, omhändertagen.

Man kan ha ett vårdat språk, man kan vårda sina blommor, sina vänner...

Temat är stort.

Fastnade för den här bilden:

Det här är sonen. Och barnmorskan, som såg till att gossen och faktiskt också hans storasyster fick bästa tänkbara start i livet.

Vi blev fantastiskt väl vårdade, hela familjen, båda gångerna!

Hade skrivit ett lååångt inlägg.

Med bilder av senaste hemfixarprojektet.

Och när jag skulle skicka inlägget

så funkade inte bloggagratis.se längre.

Och jag hann inte kopiera texten, så allt försvann.

Gör ett nytt försök, en förkortning av förra försöket.

Förresten: Varför är förkortning ett så långt ord?

Hur som helst:

Har jobbat 38 timmar från fredag 21:45 till måndag 08:15.

Ganska slak, så här i efterhand. Kombinationen förkylning + kortison + nattjobb är inte lyckad.

Arbetskamraten från Öjebyn bjöd på middag i lördags, vi har ju som tradition att äta tillsammans på lördagkvällen när vi jobbar.

Hon hade med stor möda lagat dubbelmarinerad fläskfilé med potatisgratäng.

Mödan bestod i att först havererade gratängformen i ugnen så hon var tvungen börja om igen. När hon började om havererade matberedaren så det blev till att skära potäterna för hand.

God mat blev det i alla fall. Tack så mycket!

Hemfixningen:

Före. Ett riktigt problemområde i köket.

Less på furuschabraket, som i bästa fall såg ut som på bilden:

I sämsta, (vanligast förekommande) fall låg det

en massa rappel och skräpade där uppe.

Trist avlastningsyta.

Så kom jag på att jag ville ha en soffa där istället.

Maken tveksam.

Hade tre ekskåpar som jag beställt ur Ellos Priskurant

i våras. (Köp dem inte. Kass kvalitet.)

Tänkte dem till sovrummet, men har bestämt att inte fylla alla väggar med skåpar, det blir nog ändå.

Så jag satte upp skåparna i köket och ställde dit förra veckans

fynd. IKEA TULLSTA-fåtöljen som jag köpte på Reprisen

för en femtiolapp. Skumtvättade den och det blev bra. Fåtöljen är varken nött eller nedsutten. Kanske får den en ny klädsel nån gång.

Så här blidde det:

På ena hyllan ställde jag röda ljuslyktor från IKEA,

 mest på prov, skulle vilja ha svarta istället. På övre hyllan står mina teburkar från Indiska. Svarta lampan är från Josefssons.

Ska skaffa nåt litet bord också och

en liten matta vore kul. Kanske en rya?

Nu ska jag ta och hälsa på hos er, om det går. Försökte förut, men det är ingen bra surfardag tydligen. Bara Blocket funkar.

Kommer tillbaka när bloggen funkar bättre.

Natti!