Vi la golv i går kväll, jag och min bättre hälft.

Drygt halva golvet kom på plats

och när vi slutade var klockan nästan midnatt.

Vi upptäckte också att det kommer att bli tre brädor för lite.

Men det skulle gå bra att köpa brädorna styckevis,

så vi slipper köpa ett helt paket (nio brädor).

 Så blidde det!

Farsan har varit hit och fixat fönsterbrädor.

Och: ja, jag hade kunnat fixa det själv.

Helt bortkommen är jag inte.

Fast med 1,5 år vilding i sällskap

så går det knappt bre sig en macka.

Att sätta fönsterbrädor är inte ens att tänka på.

Däremot har båda barnen hjälpt mig att montera ihop

en av skåparna som ska möblera rummet.

De älskar att spika!

Och bakstycket ska ju spikas fast så det var nästan slaggis om vems tur det var att hjälpa mig att hålla i hammaren...

...och jag var hyggligt svettig efteråt.

Svårt att hålla sig lugn, glad och pedagogisk när det viner hammare och skruvmejslar runt huvudet.

Men det gick!

Och lika stolt som de är över att ha hjälpt mig spika,

lika stolt är jag över att jag behöll lugnet.

Och det var kul att ha dem med.

Älskade gullungarna.

Eventuellt kommer Herr Johansson hit

och hjälper gubben med resten av golvet.

 Det är betydligt enklare om man

är två.

Själv ska jag jobba.

Ha det bra och ät många pepparkakor!