Alla som vigts i kyrkan har hört det:

"Men nu består Tro, Hopp och Kärlek, dessa tre,

och störst av dem är kärleken"

Efter lite research kan jag också meddela att orden kommer från

1 Kor 13:13.

Hittade ett kors, ett hjärta...

...men konstigt nog inget ankare,

...så det blev en hastigt nedklottrad illustration istället.

Rolle och Eva har som bekant blivit morfar och diamantmormor*

och när jag såg bilden på lillplutten så blev jag såklart sentimental...

Våra bäbisar är ju inga bäbisar längre!

(fast jag understryker att jag ändock är nöjd på bäbisfronten!)

En sak som jag minns glasklart från BB,

båda gångerna vi var där, är

att jag på fullt allvar tyckte synd om de andra föräldrarna

för att de fått så fula barn, när våra var så fina...

Vilken orättvisa!

I vår plastvagn låg båda gångerna världens vackraste små barn.

Den första en pytteliten och nätt flicka med massa mörkt hår.

Världens sötaste godbit.

Den andra en lagomstor liten blond pojke.

 Världens sötaste godbit...

...och de andra föräldrarna hade fått fula barn:

-för stora

-för plufsiga

-för rödhåriga

-för tunnhåriga, och gubevars:

-alldeles för håriga!

Jag tyckte på fullt allvar synd om dem, hur korkat det än verkar...

Men just då var inte världen sig lik!

(och den blev sig aldrig lik igen heller :) )

Tänk att just vi fick de två bästa barnen i världen!

(fast de är ju fortfarande de två bästa. Jag lovar!)

*diamantmormor är en bonusvariant av mormorskapet.

Det är helt sanslöst!

De kladdiga pojkögonen var alldeles rena och fina i morse.

(inte pyjamasens ärmar, han har nog gnuggat bort kletet på dem)

Det blev ingen ögoninflammation.

Men hur i hela världen kan det bara gå över så där??

Inskolningen har kunnat fortsätta!

Tack för alla vänliga ord...

 Den lilla olyckliga bäbisen på bilden

föreställer mig.

Ligger på mage. Sparkar med benen,

dunkar knytnävarna i golvet.

Nu har vi avverkat:

-En stycken tre dagars 40,7 graders feber (sonen)

-Några nätters gallskrik

(det var också sonen och jag börjar tro att han haft öroninflammation fastän doktorn inget såg... läkarna säger ju att det kan blossa upp blixtsnabbt. Han har petat sig i örat och det har varit torkat mojs i det. Fast det kan ev. ha varit matrester, hehe... )

-En stycken dubbelsidig öroninflammation (dottern)

-Hemsk otäck hosta (dottern)

Alla i familjen lite lessa på sjukdomarna.

Helgen åtgick till fysisk, mental och framför allt social återhämtning.

(och det blev en riktigt umgåsig helg. Smörjolja i det själsliga maskineriet.)

Och inskolningen för junior skulle fortsätta i morgon... trodde vi!

Neeeh!

För nu har de övre och undre ögonfransarna

runt hans stora blå ögon

limmats ihop av klet.

Ögoninflammation!

Stackars barn!

...och liiite stackars oss

...om man får säga så?

På inköpslistan...

När tusan ska vi ha inskolningen färdig

och när tusan ska vi kunna umgås med folk utan att vara en

boning för smittsamma bacillhorder?

Hade tänkt ut i garaget ikväll och lacka lampor...

 ...men energin rann av mig. Blähäää!

Det är ett riktigt dåligt tecken när jag inte har energi

till kreativitet...

På inköpslistan. Till mig.

Tack för att jag fick gnälla lite...

Förresten... på tal om piller.

Kolla den här artikeln om Pitebon som tryckte i sig tre Viagra

i tron att det var sömntabletter.

 Natti natti?

Ja, inte längre än 6-7 meter förstås, men ändå:

-Nu är sovrummet taget i bruk!

Barnen har fått varsitt eget rum: dottern fick vårt gamla och sonen

fick dotterns gamla... allt frid och fröjd.

Bilder kommer när jag fyllt rummet med trevliga prylar,

det ser fortfarande aningen kalt ut.

Samtliga har sovit gott i sina nya rum.

Sonen har tack och lov och peppar peppar sovit bra

flera nätter nu. Tack för uppmuntran och goda råd.

Vi följde doktorns ordination: en rejäl skopa Alvedon innan läggdags!

Dottern har dubbelsidig öroninflammation.

Var med henne till läkaren i torsdags.

Kan meddela att det kändes nog så pinsamt att ringa till

vår husdoktor IGEN, efter sonens icke-existerande

öroninflammation dagen innan...

...så jag ringde till sköterskan istället.

Och vår ordinarie doktor hade så lite tider kvar

så vi fick gå till en annan.

I dörren mötte vi dock vår egen doktor, morsade lite generat på honom

men om sanningen ska fram så hade det varit en liten revansch

att gå till honom eftersom vi hade rätt denna gång.

Nu mår hon bättre i alla fall,

men hon har varit eländigt blek om nosen, stackarn.

Fast hon klagar nästan aldrig. Grymt tålig!

Ikväll har vi kunnat umgås med folk för första gången på

en dryg vecka. Samtliga familjemedlemmar gravt socialt utsvultna.

Det blev fika-hockey-surströmming med grannarna.

(herr Johanssons familypack)

Och sen... -håll i er-

PROMENAD! för fruarna.

Lååångt!

(nåja)

Nu ska gubben och jag kolla På Spåret.

Vilka otroligt dåliga ordvitsar de levererar,

Oldsberg och hans undersåtar!

...var såna här. Som blev så här:

(för att hänga med måste du titta två inlägg bakåt)

Tapeten i nya sovrummet, som sannolikt ska premiärsovas imorgon, sovrummet alltså, inte tapeten, är som bekant ganska röd. Alltså tapeten är röd. Hjälp så invecklat det där blev.

De röda sänglamporna bara försvann mot den röda väggen. Därför blev de svarta istället.

Sprayfärgen är kanonbra att arbeta med och det blir jämnt och snyggt.

...Jag tycker att det blir rätt snyggt!

(bortse från fortfarande orange partier samt damm)

Köpte en flaska Projekt Paint på Beijer

och sprayade först några röda IKEA-lampor...

Minns ni de här två godbitarna??

 (en på bilden, men det finns två)

Jag är just i färd med att begå nån form av designmord:

Jag lackar lamporna svarta!