Alla inlägg under februari 2008
Just hemkommen från visionsmöte
(inte missionsmöte!) på bönhuset.
Lokalen skall renoveras/byggas om/annat och nu har tankearbetet
startat. Vad ska vi göra? Vad vill vi ha?
Kanske ska man satsa på en lokal för fler ändamål...?
Bönhuset har genom åren använts av såväl missionsföreningen,
skolan (skolavslutningar) och nu senast också dagis.
Möjligen kunde fler ha nytta av huset?
Tankarna är många, men så är det just på visionsstadiet än...
Rent praktiskt kanske de gamla otympliga bänkarna i bönhuset borde kastas ut och ersättas av mer flexibla möbler... det blir i vilket fall
spännande att se var vi hamnar.
Huset var fullt när jag kom hem...
Fyra testosteronstinna herrar som skrikit sig hesa
av upphetsning och sedermera besvikelse över
Luleås förlust.
Några omgånga poker har de också hunnit med.
Och några baljor kaffe...
Vågar inte säga det så högt, men det blir rätt skönt
när hockeysäsongen är över,
för det går ju så dåååligt, så det gnälls och skälls rätt mycket.
Nu blir det lite nyheter och en tekopp.
Återkommer med ett mer genomtänkt inlägg när jag...
...tänkt igenom nåt nytt.
Vad längtar jag mest efter?
Förutom alla de uppenbara sakerna: fred på jorden,
demokrati åt alla och att nån smart människa
ska lösa klimatkrisen?
(jag är bara för ädel, visst? Hehe...)
Nä, dags att sluta låtsas... här kommer mina högst egoistiska längtningar:
Förts och främst:
Vår förestående tjejresa till hufvudstaden.
Inte ens två månader kvar nu!!
Blir tokig av längtan!
Tre dar utan matlagning.
Två morgnar med färdigdukad frukost...
Två morgnar att bara njuuuta!
Shoppa shoppa shoppa...
Äta äta äta...
Dricka dri... men vad säger jag??
Bara grönt te och Ramlösa! Inga rusdrycker.... hrmm...host...
Vår och sommar.
Jag behöver det! Och det är bråttom.
Vinterångesten blir värre för vartenda år.
Vi har tråkig, kall höst och vinter under sju (!) månader per år.
Det är ganska länge. Sju månader för länge. Suck.
Men med den underbara sommaren följer också
en ny underbar husvagnssäsong!
Vi köpte den gamla vagnen med förhoppning om att vi skulle gilla den.
Men vi gillar den inte... vi älskar den!
Ev. blir det ändå en annan vagn för oss i år...
men det är inte riktigt klart än.
Beror på om vi får vår nuvarande kärra såld inom rimlig tid...så...
...nån som vill köpa en Kabe Smaragd -78, nypimpad??
Very cheap, only for you my friend...
I föregående inlägg kan noteras att jag skrivit om min make att, citat:
"Bara det att min make äger ett par längdåkningsskidor
är ju en liten skräll"
Sen har han själv kommenterat mitt citat
och det krävs kanske en liten
förklaring för er som inte har koll
och det borde vara de flesta av er:
De som känner oss personligen vet att min make
är behäftad med en fotfysik som inte på något sätt lämpar sig för skidåkning. Egentligen.
Detta hindrade emellertid inte honom
att ändå åka skidor i sin ungdom.
"Ska de så ska jag" tänkte han när skolan hade friluftsdagar
och naturligtvis utrustade
hans förståndiga föräldrar gossen med ett par schyssta lagg.
Det var då v-stilen började brukas även på plan mark.
Men det förstår de flesta att det är svårt, för att inte säga omöjligt,
att åka klassiskt på elljusspår, när skidorna inte riktigt
vill åt samma håll som en själv.
Framför allt inte när vänster skida vill åt motsatt håll mot den högra och att hjärnan i sin tur är på väg åt ytterligare ett håll.
Det går aldrig väl... Sådana är fysikens lagar.
Det är sen gammalt.
Och det var väl därför den unge gossen ändade sin skidtur i ett buskage.
Det sägs att vid ett annat tillfälle åkte han hela elljusspåret
bara för att han hade varit lite för glapp i munlädret och
sagt att han minsann orkade åka runt...
...och har man lovat så har man!
Nu har han slutat med skidåkningen och satsat på
basejumping istället, hehe...
Nåväl, jag har också haft en karriär som skidåkare. I mellanstadiet.
Vår skola hade en skidtävling: Ljungelloppet.
(Ja, med den stavningen!)
Ljungskolan=ljungelloppet.
Vi hade ljungeljoggen och ljungshowen också.
En skola med duktigt mycket hybris, kan jag tycka så här i efterhand...
Jag har aldrig varit framstående inom idrotten.
Inte i nån idrott alls...
Men så ett år åkte jag Ljungelloppet med frustande frenesi
och lyckades knipa ett brons.
(de tre bästa pojkarna/flickorna i varje klass fick medalj.
Men vi var 28 i klassen, så det var ändå ganska få som fick de åtråvärda priserna)
På eftermiddan när vi hade rast kom dåvarande tillsynsläraren
och berättade att det hade skett en felräkning.
En annan tjej i klassen var nån enstaka sekund före mig.
Så han tog helt enkelt av mig min bronspeng!
Och därmed slocknade en tolvårings tro på vuxenvärlden...
Så, om ni undrar varför jag är lat och överviktig:
-Fråga tillsynsläraren. Han kan får förklara...
(han är för övrigt rektor nu.
Förhoppningsvis också lat och överviktig)
Jag sökte "rektor" på Picsearch... och det här vad var jag fick upp.
*
*
*
Uppdatering 14:39: Sitter här och känner frustrationen växa... trodde jag hade kommit över den där medaljhistorien, men nu kokar det i mig.
Vet ni vad jag fick istället? Ett diplom. Ett sketet gulfärgat diplom!
Gaaaaaaaaah!
...det verkar inte vara nån som uppfattade snusket i föregående inlägg...
...och det är kanske lika bra det!
möjligen kan jag behålla lite värdighet då, hehe...
Hur var er Alla Hjärtans Dag?
Jag kammade hem ett stycke jättefint kort av dottern...
Världens finaste, eller hur?
Mamma tårögd.
...och en stycken ros av arbetskamraten Öjebybon.
Jag: tårögd.
Kul att bli ihågkommen.
Finns bara en present jag saknade...
En alldeles egen I-pod, av icke I-podfabrikat...
Skulle ha varit mycket trevligt att ha...
...när man åker skidor.
Ja... du hörde rätt: Å-K-E-R S-K-I-D-O-R!
Jag har faktiskt stakat mig runt sjön idag
och gjorde bara en vurpa (!)
Men så hade jag topputrustning också:
...makens gamla lagg...
...och pjäxor.
Färgerna skvallrar nog om från vilken epok utrustningen härrör?
Bara det att min make äger ett par längdåkningsskidor
är ju en liten skräll...
En annan nyhet:
Vi ska gå på bröllop i sommar!
En barndomskompis till min make.
Vi träffar brudgummen och hans blivande fru
några gånger om året då de kommer
upp till våra breddgrader.
Så roligt att ha ett bröllop att se fram emot!
Bröllopet skall hållas hemma på brudgummens gård
och min bättre hälft har fått förtroendet att sköta brödrosten :)
Nu ska jag trava iväg och återlämna skidstavarna som jag lånade...
Utrustningen var inte helt komplett...
...bara för att önska er en hjärtinnerligt trevlig kvällvoch en underbar helg!
Med tanke på vad vi firar denna torsdag så måste jag få fråga om era älsklingar bjudit på nån god mat idag...
Själv tar jag nog en vanlig Capricciosa... :)
Bild: tjuvlyssnat.se
Skriet*. Edward Munch. Det enda jag lärde mig
på högstadiets bildlektioner. Men så fick jag också bara en trea i betyg...
I går hade jag 135 besökare i min enkla blogg!
Föregående rekord: 116.
Nu kan vi kanske skylla på/tacka Tisdagstema för
den här uppryckningen... men jag hoppas ni kommer tillbaka.
Det är balsam för mitt ego!
Spårbyte:
Vår dotter (snart 5 år) är en språklig begåvning.
Det är sen gammalt...
Nu har hon fattat tycke för datorn, hon
tycker att det är roligt med alla bokstäver
man kan skriva och läsa.
Jag är väl inte överförtjust över att hon vill använda datorn,
men jag skyller det på dagis... där har de fått börja redan.
Igår pratade gullungen med sin far via MSN
och så länge han skrev enkla meningar så fixade hon att läsa och svara.
Och så hade jag gjort ett Worddokument åt henne
så hon kunde stå och skriva utan MSN...
Hon skriver förstås precis som det låter och det är helt klart läsbart.
Vi får bara hoppas att hon håller sig till andra ord på dagis
än de hon under mycket fnitter skrev här hemma:
Bajslårk
Pink
Prött
Barnets mamma var nödd att rusa in på toa och skratta i lönndom...
(man vill ju inte gärna uppmuntra det där språket.)
*Skriet får symbolisera min förvåning.
Över alla besökare alltså...
Oktober 2005.
En liten, liten okänd berättade att han/hon var på väg...
I april 2006 fick vi veta att det var en han...
I juni träffade vi honom in real life...
By the way: Om du av nåt konstifikt skäl gillar Christer Sjögren,
så ta inte illa upp av föregående inlägg, va...
Och dessutom: Jo, vi har ett barn till, men hon blev till på den analoga tiden så jag har inga graviditetstestbilder i datorn att lägga ut...
...att smälta det här!
Den som har hängt med att tag
vet att Christer Sjögren inte är på min top-10
över artister jag älskar...
Vi hade en liten dispyt här förut, jag och min gode vän Johansson,
om vem som egentligen är värst: Christer Sjögren eller Lasse Berghagen.
Jag tycker att Lasse B ändå är en rätt trevlig artist, folkkär,
med många uppskattade låtar på sin lista. Han har lyckats fånga en publik
med stort åldersspann, allt från fjortisar till pensionärer.
Men Christer Sjögren?
Vad har han som kändis och artist tillfört världen
som vi inte klarade oss bra utan?
Finns det någon annan målgrupp som tilltalas av honom
än halvfulla, småkåta, solariesolade, rökstinkande, läppstiftskletiga femtioåringar
i leopardmönstrat linne och slimmade blanka mummelbyxor?
Jag som helst undviker festivalen, såg den, eftersom jag var på jobbet.
Och grabbarna som bor där gillar musik. Deras hem - deras val!
Mina arbetskamrater, som väl känner till mitt ogillande för
Vikingasångaren skrattade hjärtligt åt mig
när jag ojade och stånkade över att han
helt ofattbart gick vidare...
I ångest och vånda över vårt lands kulturella förfall
gick jag istället ut och körde en tvättmaskin.
Fast vissa saker klarnade också i förrgår kväll..
Det var som en uppenbarelse som kom till mig:
-Det omdömeslösa röstandet i lördags,
förklarar varför vi har en moderat vid rodret.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | |||||
|