Ni som är med i Kommunal känner igen hans serier. På näst sista sidan finns det enda läsvärda i hela Kommunalarbetaren:

Jan Berglins teckande betraktelser om människan, samhället, politiken och allt där utöver. Karln måste vara ett geni, för han kan tycks kunna syna vilka banala vardagsgrejor som helst i sömmarna och sen  beskriva det på ett sätt som får,  åtminstone mig (och säkert många andra) att skratta så att jag sätter morgonkaffet i halsen. Läs och njut:

Bild från Svenska Dagbladet. Där finns fler pärlor av Berglin.

Hade visning av Dunnis barnkläder igår.

Besöktes av nio mammor, och några barn i kategorierna:

kompisar, grannar, mammagruppsbekanta, andra bekanta, samt sist, men inte minst arbetskamrat/bloggkompis. Jag säger inte vem hon är men ni hittar henne här.

Mycket trevligt var det, och handlades gjorde det.

Det handlades så till den milda grad att undertecknad, som var värdinna för ståhejet fick 300 riksdaler att handla Dunniskläder för. Hade jag inte riktigt räknat med, jag som bara skulle ha en mössa...

Det blidde alltså lite mer tyg än vad tänkt var. Inte mig emot.

Som vanligt var det dottern som fick det mesta. Vad är det som gör att flickkläder är mycket roligare?

Som en parentes kan sägas att barnet numer har börjat ha åsikter om vilka kläder som är finast,
hon vill förstås ha det allra mest rosa och prinsessiga och tingelingiga som finns, medan mor och far föredrar lite tuffare och busigare kläder åt sötnosen. Så nu får hon nog inte följa med och handla längre, hehe...

Nå, i alla fall, det här är vad jag köpte:

Mössan som var det enda jag skulle köpa...

Passar perfekt på vår tuffa lockiga lilla busa.

Jättefin klänning tycker jag. Bästa polarn köpte likadan till sin fyraåring. De ser ofta likadana ut, de två små tjejerna,

fast precis som mödrarna (och fäderna med, faktiskt) är en blond och en brunett...

Sonen fick faktiskt en sak han med, denna coola pyjamas. Kommer troligen att sitta som ett körvaskinn om ett tag, men den var ju så fin.

För övrigt så AVSKYR jag dödskallar på småbarnskläder. Även så demoner och djävlar, eldflammor, ilskna bulldoggar och onda krokodiler. Lika illa tycker jag om Bratz, prinsessor och hästar på flickkläder, även om det ju är snällare än pojkmotiven... jag hoppas att det svänger snart, och att klädproducenterna hittar på nåt bättre, och det verkar faktiskt vara mindre dödskallar i höst än det var i våras.

Här händer inte så mycket annars ,ska snart på allvar börja traggla mig igenom samhällskursen. Blir kul att använda hjärnan lite...

 ...för tro det elller ej, den går att använda, även om det sällan framgår av mina inlägg. Framgår inte av mina betyg heller, men det är ju det jag ska åtgärda nu...

...har vår fyraåring gjort!

15 timmar i veckan, bara för hennes nöjes skull. Ungarna på kvarteret är också på dagis/sexårs, och vår stora lilla tjej blir rätt snabbt uttråkad om hon inte får leka med nån. Nu har mamma som lekkamrat alltså spelat ut sin roll. Rätt skönt, faktiskt, eftersom jag inte är nån rolig lekkamrat. Har ingen fantasi och avskydde rollekar redan när jag själv var liten. Kunde inte bygga ett legohus om bitarna inte räckte till att bygga ett tak. För inte kan man väl bo i ett hus utan tak?

Hade ett dockhus också, som min morbror snickrade åt mig, frid över hans minne. Det var ett fint hus med möbler som han också gjort.

Däremot hade jag inga dockor. Husets storlek gjorde att vanliga dockhusdockor var för små och Barbiedockor för stora.

Alltså blev det aldrig lekt med villan. Fast frågan är väl om jag skulle ha gjort det ändå, för i tvåvåningshuset fanns varken trappa eller toalett och de eventuella dockorna skulle inte ha tagit sig upp på övervåningen. Pinka kunde de inte heller ha gjort...

Tillbaks till tråden: Dagis.

Vi for dit i går morse bara för att hälsa på ett par timmar. Det är ju så man skolar in små barn på dagis, lite i taget. Efter en kvart tyckte min lilla sötnos att jag skulle gå hem så att hon fick vara själv. Så skedde dock inte, men idag fick hon stanna på egen hand.

Hur nöjd som helst var hon när jag hämtade henne och hon hade fått leka med sina kompisar. I små byar känner alla varandra från späd ålder, så det är bara bekata ansikten. Mor och far tycker att det är ganska bra med bekanta föräldraansikten. Man vet att man inte lämnar ungarna bland ligister...

På tal om ligister: På dagis finns en liten bok med roliga saker som de barn som vistats där genom åren har sagt. Ett par barn sa så här:

Barn 1: -Jag ska bli polis när jag blir stor.

Barn 2: -Å ja ska bli skujk.

Kul tyckte jag...

Ikväll ska undertecknad ha Dunnis-visning. Allt mellan sju och tio personer (kvinnor) kommer hit. Ska bli trevligt.

Själv ska jag köpa en mössa till dottern. Det är alltid hon som får de roliga grejorna. Flickkläder är roligare.

Roligt är inte det betongdamm som ligger som dimman i London över vår gård. Roligt är däremot att vi är igång med utbyggnaden. Nytt sovrum till mig och maken. Därav betongdammet.

Spännande är att jag anmält mig till en Komvuxkurs, Samhälls A, som jag lyckats få IG på. TVÅ gånger. Bara för att jag är lat.

Har anmält mig till Högskoleprovet också. Tänkte att det kanske skulle bli nåt av mig till slut. Skrev 1.3 förra gången, men det är sju år sen, så det provet är inte giltigt längre...

Ska ni se Martina Haag-filmen? Det ska jag.

Mest troligt med Lilla My.

Bild från Västerbottenskuriren.

...eftersom Toto spelade på SkyCom Arena!

Vi hade fått tag på biljetter på parkett, och tog med oss ett par goda vänner. Mannen i paret bjöd vi (frun fick betala själv, schysst va?) eftersom han ska hjälpa oss att bygga ut huset i höst. Vi tänkte att en Toto-konsert kunde vara ett bra sätt att visa vår tacksamhet och uppskattning. Vår privata byggare har lyssnat mycket på Toto genom åren, men aldrig sett dem live.

Jag, min make och frun i sällskapet hämtade hennes make på jobbet 15:30 och han hade ingen aning om att vi skulle iväg, hehe...

Han blev överraskad och verkade glad! Hade tydligen klagat lite tidigare under veckan över han inte skulle kunna åka...

Vi gjorde ett första stopp i Jävre där vi fikade medhavda mackor.

Framme i Umeå kl. 19. Utanför arenan var det kö, kanske 400 meter.

Så jag behöver väl inte säga att arrangemanget blev försenat?

Ingen parkering hittade vi, så vi bestämde oss för att ställa bilen på första bästa lediga plätt, och helt enkelt ta smällen med en P-bot.

Ställde oss på en gård vid ett hyreshus.

Vi tog oss in till slut efter köandet. Hittade våra platser och satte oss.

Var tvungna lyssna på ett förband som skulle spela. Ett gäng unga killar som nog lånat kläderna som deras pappor gjorde tonårsrevolt i.

De var duktiga musiker, småkillarna, och rev av fyra låtar utan att tabba sig.

Men det var ju inte därför vi var där. Har aldrig förstått nyttan med förband...

Efter upprepade tester av bandets utrustning, samt ytterligare dötid, så fick vi äntligen se och höra dem:

-Toto!

Med en del utbytta bandmedlemmar, varav en var Gandalf, (se bild ovan) men med samma underbara musik som alltid och en rad gamla godbitar som de framförde för en publik med stor åldersvariation.

Numera kan man texten till varenda låt, och det är grymt roligt att skråla med tills man spräcker en ven i pannan, när det ändå inte hörs.

Jag saknade ett par låtar, bland annat "Home of the brave" som skulle ha varit underbar att avnjuta på konsert...

Betyder inte sittplats att man ska sitta der?  Alla framför oss stod, vilket resulterade i att vi också måste stå för att se nåt alls. Om bara främsta raden hade satt sig ner skulle säkert resten gjort det också.

Jag hade gärna velat sitta ner och njuta av musiken,

det är ju det man köpt biljett för.

Nån flashig scenshow bjöds det inte på, och det var inget jag väntat mig heller, bandet säger sig ju vara musiker, inte artister, men det var ändå mer mellanprat och skojande än när vi såg Toto på Hovet i mars 2006.  Dock var kvaliteten på det musikaliska planet bättre på Hovet.

Tyvärr undrar jag om Bobby Kimball, huvudsångaren, håller på att vara för gammal. Han orkade inte riktigt. Orkade inte upp på tonerna, och orkade inte hålla ut dem. Det märktes väl och tog udden av vissa låtar.

Men vad tusan, det var ju ändå Toto! De måste få bli äldre de också...

Andra Pitebor fanns på plats förstås, vissa bockade vi av på självklara listan, det finns några stycken som man bara förväntar sig se på en sån tillställning.

Hemma var vi först 02:30, efter ett givet besök på MAX E4.

Gubben min körde både ner till Umeå och hem igen. Jag skulle inte ha orkat.

Han som vi bjudit på konserten skulle befinna sig på jobbet kl. 07 som vanligt, stackarn. Fast jag hoppas att han tyckte det var värt det!

Ett tillägg klockan 21:42 denna torsdagkväll: Vi fick ingen P-bot!

De som stod felparkerade på gatan, några meter från oss fick däremot slanta upp 500 riksdaler.

VK:s recension finns här!

...som jag hittade hos Rospinglan. Gör den ni också!

Vad tänkte du när du såg dig i spegeln första gången i morse?

-Om jag hade haft lite bättre gener hade jag sluppit Häggkvistshakan...

(på morsans sida har alla dubbelhaka, och det har inget med övervikt att göra, jag lovar)

Hur mycket kontanter har du på dig?

En hundring, samt en femma och två enkronor som jag hittade i torktumlaren.

Vilka ord rimmar på "test"?

mest, pest, flest, gest, fest, best, rest, väst

Favoritplanet?

Hmm... får bli Jorden (Tellus) då. Har inte hunnit besöka de andra än...

Favoritringsignal på mobilen?

Maken har låten till Sällskapsresan 1. Den är kul.

Vad har du på dig på överkroppen just nu?

BH och linne. (Värmebölja)

Vad är det för märke på skorna du har på dig just nu?

Broadcast sandaler.

Vad var det senaste som fick dig att skratta?

När jag var in till dottern som inte vill sova och som sa:

"Det går inte stänga ögonen"

Vad gjorde du klockan 2 i natt?

Sov. Djupt.

Vem skickade senaste sms:et till dig?

Min arbetskamrat Åsa. Måste citera:

"Så var det jobbarhelg igen, men jobbet är inte detsamma utan dig. Gud vad jag saknar dig. Lev & Må. Kramar från mangel-Åsa. Hälsa familjen."

Det var ett jätteroligt sms att få! Kan meddela att jag saknar henne också, men snart börjar jag ju om så... Om nån undrar varför hon kallade sig mangel-Åsa så beror det på att jag skrattat hjärtligt åt att hennes stora avkoppling är att mangla. Om hon blir borta länge i tvättstugan på jobbet, då vet man att hon roar sig med att göra brukarens lakan och näsdukar släta!

Var ligger ditt närmaste Seven-Eleven?

Öh? Åttio mil bort? Mer? Ingen aning, vet att det finns i Stockholm i alla fall...

Vilket uttryck använder du mest?

"Stjitaaas"  Internhumor i kompiskretsen. Betyder alltså skit-as, men används till det mesta: Stora gäddor på kroken. Stenbumlingar i gräsmattan, som inte går att flytta, vinnaren i TP... det är inte så brutalt som det låter, utan mer snällt...

Till vem sa du "Jag älskar dig" senast?

Till våra barn när de skulle gå i säng.

Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?

Makens pu... neeh! Måste ha varit morsan och farsans collie.

Hur många olika sorters droger har du nyttjat senaste tre dagarna?

Socker.

Hur många filmrullar väntar på att bli framkallade?

Har lagt ner ´analogt´ foto sen länge. Men jag har 3000 bilder i datorn som borde gås igenom, samt vissa framkallas.

Vilken ålder har varit den bästa hittills?

13-16 och nuvarande.

Din värsta fiende?

Självömkan.

Skrivbordsbild på datorn?

Ingen aning. Man ser inte bakgrunden p g a alla ikoner...

Det senaste du sa till någon?

Jajjemän!

Vem var senast arg på dig?

Maken.

Vem umgicks du med senast?

Familjen och svärföräldrarna.

Vilken sida sover du på?

Det beror på vems tur det är att bråka med sonen om han skulle vakna...

Ditt namn baklänges?

Airotciv. Fy så fult!

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?

Två nätter på gynavdelningen. Brutet revben. Visst låter det logiskt?

Hur tar du dig till jobbet?

Volvo V70.

Vad gör du när det regnar?

Jublar. Äntligen måste jag vara inne och städa!

Startsida på Internet?

Men hallå?! Bloggen så klart!

Vem ringde du senast?

En bekant som kunde ge mig goda råd om en utbildning jag vill gå.

Godaste drickan till frukost?

Mjölk.

Första sporten du gick på?

Har nog aldrig provat...

Nu blev det tidsnöd. Får ta resten av listan senare...

-Tala inte till mig för då ringer jag polisen! 

En dag, som så många andra, var jag på ICA.

Hade sonen i sitsen på kundvagnen. I kassakön charmade han en äldre dam. Hon pratade med honom, busade och gav slängpussar. Ute på parkeringen mötte vi henne igen, sonen satt fortfarande i kundvagnen och jag höll på att lasta in varorna i bilen. Då tog hon tag i min blonde gosse och gav honom en rejäl kindpuss, sen gick hon vidare med sin vitlökspåse.

Damen bar slöja och talade periska. Hon var så söt mot min lille kille.

Hade det varit en svensk som pussat på min son så hade jag mest troligt börjat hyperventilera och kasta matkassar.

Varför?

Därför att vi inte räknar med att svenskar tar kontakt.

Svenskar tar inte i okända människor.

Svenskar talar inte med främmande barn i kassakön.

Svenskar som talar med främmande barn i kassakön är skumma och har oärliga motiv. Tror vi.

Usch vad svenskar är tråkiga.

Det är så trevligt med människor som tar kontakt, så där hjärtligt och otvunget, och jag önskar att jag var lite mer så. Men det är jag inte. Jag håller mig på min plats i kön, som alla andra och väntar tyst på min tur.

Enda gången svenskar idkar kroppskontakt är när de fått lite promille i sig. Då  kramas vi till höger och vänster och frossar i känslor och familjeangelägenheter.

Jag tolkar det som att svensken bär med sig en enorm mängd oventilerade viktigheter som man inte vågar ge uttryck för i vanliga fall. Så trevligt om vi kunde öppna upp våra tillknäppta själar och umgås som vanligt folk...

Jaha. Åtta veckors underbar gemensam ledighet är alldeles strax slut. Och det känns som att vi aldrig mer kan ha så lång semester. Hade rätt mycket föräldradar kvar eftersom jag hade ett halvt års friår. Kanske vi kan vara lediga nästa sommar också, men sen är det nog slut på det roliga.

Så nu återstår bara att summera sommaren innan vi går tillbaka till våra jobb.

Och hur summerar man den då? En sommar med två månaders ledighet kan väl bara beskrivas som underbar, oavsett väder. Vi har varit friska, fått åka omkring med husvagnen. Umgås med goda vänner och familj. Stortjejen har njutit av varenda dag, lekt med kompisar, fiskat och myst i sin

Nalle Puh-sovsäck i sin vrå av husvagnen.

Det finns faktiskt inget att klaga på, förutom att man (som vanligt)

borde ha varit lite mer ekonomiskt välbärgad.

En liten bildkavalkad över de två senaste campingturerna kommer här:

I början av den vecka som just går mot sitt slut, åkte vi, (som jag nämnt) till Kamlunge Camping, vid Kalix älv. En liten anonym camping där receptionen och dess personal, tant och farbror Johansson höll till i en gammal husvagn av -84 års modell.

Men vilken service!

De fixade el åt oss fast elplatserna var slut. Vi fick låna 25 meter kabel och skarvade oss genom halva campingen. Och så fick vi låna nyckeln till bastun när ordinarie dusch var upptagen.

 Kalix Älv. En lugn del av den.

En mindre lugn del av den.

Campingen sluttar ner mot älven. Bilden tagen från andra sidan där det fiskas en hel del. Varför, undrar jag. Inte såg jag till nån fisk...

En bro över Kalix Älv.

Fågelfamilj (art okänd, helt obegåvad på det ornitologiska planet. Min samhällslärare på Framnäs, som hade pippi på pippi, skulle skämmas över mig om han såg det...) som ivrigt klättrade uppströms älven.

Beachen vid Stor-Lappträsket, en anonym sjö mitt ute i skogen, fast med en härlig strand. Vattnet var varmt också. Människorna på bilden är okända.

Samma strand ur annan synvinkel.

Far och son i vattnet.

Optimistiska maskletare. Ytterst dåligt resultat. Undertecknad stod bredvid och tvivlade på att valda stället skulle ge nån utdelning. För mager jord.

Precis vid kanten av en anonym liten skogsväg bortanför campingen. Ett träd att lämna sina färdiganvända tuttar ( för mellan- och sydsvenskar: tutte är samma sak som napp) Det märktes att tutten högst upp var av en helt annan modell än de som hängde längre ner.

Såg ett sånt roligt gammalt parasoll. Blev glad av det. I stugan vid vilken parasollet stod, bodde en hund med benet inpaketerat i rött gips.

Och så allt detta ätande. Oj vad man äter när man campar. Här mumsas det sik, som inhandlats av fiskare vid älvkanten, när det egna fisket gått bet...

...och så en kvällsmacka när barnen somnat. Mysigt.

 Vi åkte hem en kväll när barnen skulle sova, eftersom sonen avskyr att åka bil och hade gallskrikit hela vägen till Kalix. Tur att han är så god och glad i vanliga fall.

Nästa kväll bar det iväg igen, troligen sista svängen för i sommar. Vi åkte upp och hälsade på svärmor och svärfar i deras sommarstuga. Hade husvagnen med för att de skulle få sova ostört. Och så tycker jag att det är skönt med lite svängrum. Lite jobbigt att dela trånga utrymmen med andra. Blir lätt sura miner efter ett tag.

Det blev ganska snart avbrott på vår färd:

Ett gäng kossor som bestämt sig för att gräset är grönare på andra sidan. Här är det första ägaren till det hus som vi nu äger, tillika avlägsen släkting till mig som fick agera kopojk. Och det gjorde han bra!

Jag respekterar er för att ni ev. undrar vad det är för världsfrånvänd avkrok vi bor i, som har lösa kor som ränner omkring på vägarna. Men jag lovar: det händer inte ofta.

-Klart påtjen sko lär sä spiik!

 Farfar lär junior att hantera hammare och spik.

Våra barn har underbara farföräldrar!

Dottern plockar och mumsar blåbär.

Och så såklart middag vid sjön. Det är ett fantastiskt fint ställe, som vi gärna återvänder till. (fast jag avstår helst att åka dit under vintern, till min mans stora förtret. Han gillar vinter, snö och skoter. Inte jag.)

Familjens storfiskare. En 2,5 kg tung gädda fick hon!

Det var allt från de sista semestertripparna. Borde lägga in bilder från vår sväng till Skellefteå, där vi campade på Mobackenkyrkan. Som att fricampa, fast med servicehus och golfbana. Åtta campingplatser i skogen, med lugn och ro och mycket möjlighet till lek för barnen. Man kunde släppa dem ur sikte utan att vara rädd att de försvann, eller hittade på bus hos andra campare, eftersom inte fanns andra campare, förutom ett äldre par på genomresa.

Campingvärdar var vår vigselpräst med fru. Bara en sån sak!

Frun i vårt resesällskap var inte så pigg på att besöka servicehuset ensam. I stugan bredvid (hyrdes ut som vandrarhem) bodde det ett gäng slaktare som hyrts in över sommaren av Nyhléns-Hugossons, och det tyckte vår vän var lite obehagligt.

Nu återstår väl bara att försöka komma in i vardagsgängorna igen. Jag längtar faktiskt efter att jobba igen. Däremot längtar jag inte till att mannen ska börja om. Det är bra mycket trevligare när han är hemma! Eftersom jag jobbar natt så är jag oftast hemma, och eftersom han jobbar dag så är han oftast borta.

Vad har ni pysslat med i sommar? Jag kollar min länklista ibland, men det är rätt dålig fart fortfarande...

Håller på att fixa lite med en ev. hemsida. Vi får se om jag lyckas knåpa ihop den. I så fall flyttar jag vardagsrummet dit istället, men med mina datakunskaper lär det ta ett tag...

Har inte glömt bort min blogg och inte era heller.

 Men jag har varit på semsetertripp några dar, så datorn har fått stå oanvänd här hemma. Har inte haft tid att installera bredband i husvagnen än...

Vi tog barn och vagn och for till Kamlunge (nånstans vid Kalix älv, typ) med grannar/goda vänner. Tanken var väl att vi skulle fiska harr, och grannarna hade mer eller mindre lovat att det var fiskgaranti där.

Och nog fick vi fisk. Prima sik. För 35 spänn per kilo. Som vi halstrade och glufsade i oss till middag ikväll innan vi packade och åkte hem. På kroken blev det inte ett enda hugg. Vi travade runt i oländlig och gudsförgäten terräng och blötte rev titt som tätt.

Grannfrunkvinnan fick en liiiten liiiten harr, själv fick jag tekniskt haveri. Linan och alla de sabla flugorna satt ihop i en trasslig boll.  Hela tiden. Jag är inte van attt fiska i strömmande vatten och från land.

Badat. Äntligen har det varit väder för att bada. Det gjorde vi i Stor-Lappträsk, vid en sandstrand in the middle of nowhere. Verkligen mitt i skogen. Dottern överlycklig men frusen, eftersom det blåste lite. Sonen arg. Ville inte bli blöt, fast vi var tvungna tvätta bort all sand . Den var överallt. Sonen har för övrigt varit arg mest hela tiden.

 Men han har nästan-nästan lärt sig gå! Nåt litet steg har det blivit.

Jag badade själv också förresten. Underbart, och varmt.

Men hur har vi då hunnit till Gekås, undrar ni, om vi har varit i Kalix Kommun? Jo, vi har varit på GK. I Morjärv. En diversevaruhus i stil med Knallen i Byske. Inte så mycket att se. Men det var i alla fall det närmaste Gekås jag nånsin lär komma*.

Dessutom har jag fullkomligen kickat ass i YATZY. Vunnit stort över samtliga.  För första och sannolikt enda gången i detta livet.

Nyss hemkomna  sitter jag och maken och spelar TV-spel.

T-V-S-P-E-L!

Jag gillar inte sånt så mycket egentligen, förutom småkultiga Super Mario Bros på Antika Versionen Av Nintendo.

Men det här är nåt helt annat. Vi spelar gitarr på en lånad PlayStation II.

Man har varsin gura med knappar och så ska man pricka in rätt toner på rocklåtar. Låter skitfånigt, men är vansinnigt roligt och beroendeframkallande. Lite som karaoke för oss fegisar som vägrar ta ton när andra hör på.

Gillar ni TV-spel, dataspel, nätpoker eller annat?

*Jag har inget intresse av att åka till Gekås. Sockar och spagettislevar kan jag köpa här hemma...