...har vi fått.

För så här såg det ut igår förmiddag:

Och sen i går eftermiddag ser det ut så här:

Ny soffa!

Men bilden ljuger lite. Egentligen ser det ut på detta sättet:

Hyllan sitter alldeles för långt till höger nu

eftersom den här soffan är mindre än den förra.

Så jag Photoshoppade bort hyllan.

Tänkte ha en till, likadan och så sätta dem i olika höjd

på ett mer symmetriskt sätt.

Måste bara hitta nån som ska på IKEA så jag kan skicka efter en hylla.

Och... en lampa ovanför bordet.

Och...

...nä, det får räcka så...

Monteringen av soffan gick fint.

Tre delar, alltså ett hörn och två sidostycken

som man enkelt hakade i varandra.

Så långt inga problem.

Victoria vs Ektorp: 1-0.

Och så skulle klädseln på.

Jobbet skulle utföras av ett stycke stressad mamma.

(skulle vara klart till hockeymatchen klockan 19)

som hade sällskap av en mycket ivrig medhjälpare

samt en förkyld och lätt hyperaktiv ett-komma-fyra-åring.

Klädseln över själva stommen gick jättebra att få på plats.

Jag älskar IKEA:s förmåga att få vanliga människor att fatta

hur man sätter ihop del ett med del två.

Victoria vs. Ektorp 2-0.

Sen var det kuddarna.

Dottern bar jättestora kuddar i vild förtvivlan medan mamman

försökte komprimera dem så de kunde få plats i de pyttesmå fodralen, samtidigt som sonen, medelst hopp och klättring, utforskade stommens hållfasthet.

Det var ingen svårighet att klä in kuddarna.

Dock hann första kudden bara ligga på plats i blygsamma

53 sekunder innan första snorattacken kom.

Ridå.

Snoret vs Ektorp:

Vinst för hemmalaget

genom teknisk överlägsenhet.

Här har mamma  i sin enfald drömt om en ny,

jättefin och framför allt fläckfri soffa...

Ha!

(Fast det är ju inte barnens fel att mamma är

så dum att hon ens vågar drömma om nåt sånt.

Till och med mina superbraiga ungar snorar och kladdar...)

Nåväl, soffan är klar.

Bara att avnjuta.

Så nu sitter jag här och soff-tar

för mig själv

medan gubben spelar pingpong.

Igår var det fem år sen syrran gick bort, 30 år ung.

Hon föddes med ett stort och allvarligt hjärtfel

som hade orsakat syrebrist innan hon föddes,

så hon hade både hjärtfel och en utvecklingsstörning.

Läkarna anser att hon, med tanke på hjärtat,

nog levde oväntat länge trots allt...

...fast det är väl ingen vidare tröst.

Gott är att veta att hon slutade sina dagar

med ett bra liv bakom sig

och hon har inte behövt lida

av sin sjukdom...

Egentligen borde dagens tisdagstema handlat om henne.

Men jag hittar inga pappersbilder som är stora och skarpa nog att

kopiera med digitalkameran.

Så jag ägnar henne en tanke istället.

Nån bild ska man ju ändå ha, så här kommer istället

en kopierad pappersbild av min första egna bil

som också är saknad:

Toyota Corolla Coupé -72.

Bannar mig själv än idag, tio år senare, för att jag sålde den.

Världens sötaste lilla bil,

med världens minsta lilla motor.

Riktigt rolig att köra,

och startade jämt, även om det var

-20 grader och motorvärmaren inte varit i gång.

Men hade en svag punkt:

-Värmen!

Så fort det kröp ner under -10,

så gick det inte få nån som helst värme i den.

Så sikten genom vindrutan blev aldrig större än

ytan av en middagstallrik.

Därför sålde jag min lilla Toyota.

Och köpte en annanToyota.

En mycket nyare (-82) och rejälare

som drack hutlösa mängder bensin.

...det blev inte roligare att rensa avlopp

 bara för att jag skaffade rosa glamouriga gummihandskar.

Lurviga hår- och tvålrester är inte kul,

oavsett hur flashiga städgrejor man har.

Fast nu är avloppet rent och snyggt i alla fall.

Kanske handskarna vore nåt för

Lizaloop,

de skulle passa

i hennes jätteläckra

nystajlade kök!

Det här ska tydligen föreställa ett virus...

...men jag tycker den ser för snäll ut.

I går blev Lilleman sjuk igen och

redan i går kväll var det uppenbart att vi inte skulle

klara helgen utan ett besök på Akuten, trots att han får inhalera

några gånger om dan.

En sån otäck hosta

 i kombination med

små täta luftrör,

det borde små söta barn få slippa.

I förmiddags åkte jag och han till

 den nyrenoverade akutmottagningen.

(Mycket trevligare än den gamla!)

Vi behövde inte vänta längre än en kvart heller.

Personalen sa att det var lite sjukdomsfall just idag.

Fast jag tror den icke befintliga väntetiden

 hade att göra med den enkätundersökning

om väntetider som man fick svara på.

Klart de vill ha bra betyg i enkäterna.

(Nä, usch, nu var jag mer än lovligt elak,

Det var faktiskt inget folk där och hur än det är så

gör personalen så gott de kan!)

Läkaren ordinerade inhalation med rejälare grejer än

de man har hemma

och dessutom fick han tolv Betapred

upplöst i vatten.

Det var en rätt olycklig gosse som tuktades med

undersökningar, gummimask över näsan och illasmakande

medicin. Stackars liten...

Nu har han somnat för kvällen, men hostar fortfarande ganska mycket.

I dag har Lillgumman också blivit förkyld, men nuförtiden klarar

hennes luftrör virusangreppen bättre.

Fast hon borde få slippa att vara sjuk hon också...

I dag har maken satt in fönster till sovrummet, med hjälp av min farsa

(kors i taket!)

och här kommer före/efterbilder på bygget så här långt:

 Före...

...och efter! Saknas lite panel förstås. Och färg, men det är lite för kallt för att måla, så det får bli till våren...

Morsan virkar kuddfodral så att nålen glöder.

Det blir 4x4 rutor per kudde. Bakstyckena gör jag av tyg.

Så här blir rutorna:

Det ser lite babyblått ut på bilden, men det är blixten som ställer till det.

Snyggare i  verkligheten.

Annars har helgen bestått av: jobb för maken, fast bara lördag.

Spel & Pepparsåskväll* hos oss med grannar, tillika kompisar, efter att barnen somnat.

I dag besök av kompisar bosatta i Sundsvall.

Han är gammal kompis till gubben, från samma by.

De är lika gamla, så när som på fyra timmar.

Dock på olika datum. Kompisen född 22:00, och gubben 02:00

Ni kan ju räkna ut ungefär vilken prestigeförlust det har varit för maken. Ända fram till nu alltså. För nuförtiden handlar det ju om att vara yngst, inte äldst...)

*Pepparsås= etiopisk köttfärssås på fralla, med banan och ananas ovanpå .

Klassiskt EFS-käk. Ruskigt gott.

Svärmor ringde just och frågade om vi ville ha lite lax.

(De har varit till Jävre på fiskecampen och fiskat. 18 kg.)

Tackar så mycket, sa jag.

Lite lax är ju inte helt fel.

Nån som har ett bra recept att dela med sig av?

Uppdatering:

"lite lax" visade sig vara fyra stora filéer...

Nu har det trillat om på riktigt.

Jag har köpt...

...och har tänkt börja sticka på gamla dar.

Kuddfodral med mormorsrutor

till nya soffan ska det bli,

föri mitt riktiga vardagsrum är det mesta turkost.

 Så kuddfodralen måste förstås också vara det.

Har också beställt...

...från Ellos.

Och även gardiner...

...från samma ställe.

Kommer nog att gå bra ihop med allt det andra...

Det blir som en liten mini-makeover.

Mycket trevligt faktskt.

Och förresten: det är såklart inte jag som ska sticka!

Men det förstod du väl, va?

Handarbetandet får min händiga morsa fixa.

Hon blev helt överlycklig när jag frågade

om hon kunde göra kuddarna åt mig.

Hade slut på handarbeten sa hon.

Och i ärlighetens namn: nog kan det vara kul att göra

nåt annat än att bara sticka sockar åt barnbarnen...

Ha en trevlig helg alla ni!

Hos oss jobbar halva vuxenstyrkan imorgon,

så det händer inte mycket annat...

Uppdatering:

Man stickar inte mormorsrutor.

Man virkar dem.

Det lärde jag mig just.

Min morsa skulle gråta om hon hörde hur

handarbetstekniskt obildad jag är...

Ok, Temuggen:

Nu vet jag vem du är.

Och så här i efterhand var det ju en

rätt enkel gåta.

Vem skulle det annars varit än

kommunens meste tesörplare?

På Tisdagstema förra veckan var ju temat: Vårdad.

Där fanns ett inlägg med en hänvisning till en blogg

som med tanke på Rosa Bandetmåste besökas.

En ung kvinna, Liv, bloggade om sitt  liv som var på väg att ta slut på

grund av bröstcancer.

Nyfiken som jag är så besökte jag bloggen.

Gjorde ni det också? Och i så fall:

 Gick ni på bluffen?

Jag tyckte på en gång att hela grejen verkade märklig.

En sån där magkänsla om att allt inte stod rätt till.

Dödshjälp med fastslagen tidpunkt?

Blogga fast man ligger döende?

Jag är lagd åt det misstänksamma hållet, så jag

köpte inte hennes berättelse.

Med lite dåligt samvete, ska sägas, för tänk om det verkligen varit sant

och jag hade misstrott en dödssjuk kvinna...

Men det fanns alldeles för mycket som talade mot henne.

Eller: henne? Det vet man ju inte ens om det var en tjej som ägde bloggen.

Nu är "hennes" blogg nere och saken polisanmäld, sägs det.

Fast det har jag inte papper på, det kanske är en lögn det med...

Det är riktigt ruggigt att spela på människors känslor på det viset,

och ljuga om så allvarliga saker.

Samtidigt hoppas jag att det får bli en väckarklocka

hos dem som med hull och hår tuggar i sig allt som sägs på nätet.

Det är såna här saker, som storyn om "Liv" som gör att man fattar

att nazismen kunde få fäste.

Kanske låter det som en drastisk och irrelevant jämförelse?

Kanske, men ändå:

  Det var inte tillräckligt många som ifrågasatte

nazisternas "fakta" om vilka människor som hade rätt egenskaper

och nazisternas idéer om hur det ideala samhället borde se ut.

Det otäcka är att det nog skulle kunna hända igen,

smartare än så är vi inte.

Tvärtom så är vi lättledda.

Kan vi låta oss luras av en anonym blogg, vars innehåll griper oss,

trots att vi inte vet vem som ligger bakom,

då kan vi nog luras i frågor som har ett större

värde för oss personligen.

 Det handlar om att tänka källkritiskt.

 Att inte blint tro att på allt som sägs på tv och i pressen,

 i etern och på nätet.

Jag tror inte ens att SVT,

som skall vara Folkets Television

förhåller sig neutralt i alla frågor.

...så kan det framstå som att jag sitter vid datorn hela kvällen

och inte har nåt annat liv.

Men det är helt enkelt bara så att jag har en sån excellent

simultanförmåga så jag bloggar och ser på tv samtidigt.

(krävs inte så mycket engagemang för att se Fråga Olle)

Å gubben har stuckit till skogs med de andra gubbarna,

så här sitter jag i min ensamhet...

...fast det är okej, jag är inte vidare social

så han har garanterat en roligare kväll med grabbarna:

-grilla ost & baconkorvar

-äta bullar

-dricka hinkvis med kaffe

-ljuga & dra fula vitsar

Måste gå och lägga mig, har sovit fyra timmar sen i går

eftermiddag, det är inte bra.

Nattjobb + hosta är inte heller bra:

När man vill sova får man inte

och sen när man får sova, då kan man inte.

Nu får jag sova och har tagit hostmedicin

-men nu lyckas iag inte få upp ändan ur fåtöljen.