Spännande!

Fick en kommentar av nån som uppenbarligen känner mig

men som jag inte vet vem det är...

...hallå Temuggen, vem är du?

Och på vilket sätt borde jag associera till namnet Temuggen?

Det ringer inga klockor. Jag är inte så kvicktänkt ikväll,

behöver fler ledtrådar...

(kan vara bra att veta vem som kommer och fikar...)

jag vet att det blev tjatigt... nog pratat om parkeringstillstånden.

Vi tar och diskuterar lite glättigare saker istället!

På tisdag kommer vår sån här:

Jippiii! 

Så då skulle vi jag behöva vilja ha några såna här:

Nån som har tips på var man kan

köpa snygga kuddar /filtar i turkost?

(heter det turkost eller bara turkos? det heter ju både brun och brunt, blå och blått...)

Min arbetskamrat Öjebybon hävdar att Christer Sjögren ska

ställa upp i melodifestivalen... så då är det väl officiellt då:

-jag har sett musiktävlingar i tv för sista gången.

Fia med knuff, nån?

Och så en sak till: vad ska man bota hosta med när man redan provat allt?

Blir tokig snart. Vi har hostat i kapp på jobbet inatt, alla tre i personalstyrkan. Tur grabbarna sover gott, för de verkar inte ha störts av oss...

Nu ska jag hämta kidsen hos farmor,

tur hon förbarmar sig ibland då jag har jobbat.

Ojojoj!

Fick en del kommentarer på tisdagstema igår.

Min tolkning och mina åsikter upprörde tydligen känslor,

fick en kommentar av någon som inte höll med mig.

Det är kanon att vi får tycka som vi vill.

Och det är ju reaktioner som är spännade!

Så här skrev kommentatorn:

Men menar du att gamla tanter och farbröder med höftledsproblem inte ska få parkeringstillstånd!!! Räknas det inte som rörelsehinder. Är det bara unga människor som räknas?? Jag känner håret resa sig på armarna när jag läser sånt!!!

Och så här svarade jag på det:

Hej Ingrid och tack för kommentaren!

Jag kan förstå att vissa ryser av mitt inlägg, men faktum är att vi flertalet gånger stött på att bli utan parkering. Och tyvärr är det så att man många gånger undrar om skälen till p-tillstånd är rimliga. Det kan handla om människor som borde ställt undan bilen för länge sen, då syn, hörsel och reaktion är märkbart påverkade. Vi har ju faktiskt ett bra färdtjänstsystem. Men om mycket gamla personer beviljas p-tillstånd så uppmuntras ju bilkörning ännu mer, även om förmågan som sagt inte är den bästa. Och det är det jag vill ha sagt i mitt inlägg, jag avser inte att alla pensionärer skall dras över en kam och nekas tillstånd.

Vi har faktiskt upplevt att exempelvis maken till den som innehar p-lappen, eller t.o.m folk som bara passerat har börjat skälla som fanken på oss när vi som barnfamilj svängt in på handikapprutan bredvid, och inte förrän min äkta hälft klivit ur, och funktionshindret uppenbarat sig har de slutat, ibland har det inte ens hjälpt att visa kryckor och tillstånd. En man var arg så till den milda grad att han kallade mig dum idiot och jävla blondin när jag, efter att han svurit sin tunga svart över vår "felparkering", ville visa honom att vi verkligen hade tillstånd. Han hade inget funktionshinder och var överhuvudtaget inte på väg att parkera.

Tyvärr har det oftast varit äldre som gormat.

Kommunerna borde se över hur antalet p-platser i förhållande till antalet beviljade tillstånd ser ut. Om många beviljas tillstånd, så måste platserna vara fler.

Sen önskar jag att det fanns större utrymme för personer med medicinska osynliga funktionshinder att få tillstånd. Exempelvis tarmsjuka personer.

Idag ska det skällas hej vilt!

Det här är ett hinder:

Vaddå hinder??

Det måste ju vara en stor hjälp om man har ett rörelsehinder...

...man ska väl vara glad om man kan få parkera närmare?

(tänker ni kanske)

Jo, det är det också.

Problemet är bara att P-platserna för rörelsehindrade är få,

och bilförarna med P-tillstånd är många.

Och det allra största problemet är att de flesta med P-tillstånd

inte är människor med vanliga rörelsehinder utan

uråldriga tanter och farbröder med höftledsproblem

som borde slutat köra bil redan då Bengt Öste var programledare i TV.

Kan sen tillägga att jag avskyr när folk gormar och gnäller över att samhället inte är nog anpassat för rörelsehindrade, och i viss mån har de väl rätt.

Klart nya byggnader, köpcentran, sjukhus och så ska byggas

efter gällande standard.

Men man kan inte jämna ut varenda gatsten, man kan inte fila ner

varenda tröskel.

För om så vore borde ju också allergikerna kunna kräva doftfria parfymbutiker.

Och människorna med torgskräck kunde få kundfri kväll på Coop, men ingen tänker på dem...

Men just p-tillståndsgrejen stör mig:

Ge tillstånden till dem som behöver.

Rutger, 87, kan väl ta färdtjänsten istället...

Kolla mitt föregående inlägg också, tack.

Behöver köpa en sekretär!

Äldsta barnet måste få ett låsbart skrivbord,

eftersom hennes lille buse till bror äter upp alla

färgpennor, pärlor, papper och tejp.

Det går inte pyssla alls just nu,

för den blonde guldgossen bara stökar

och bökar med allt hon äger.

Så:

Om du eller nån du känner  har en sekretär till salu,

snälla: maila mig!

Möbeln bör ha någon, helst många av dessa  egenskaper:

Vitmålad (sprutmålad, inget handarbete)

eller nån faner i snyggt skick.

Fungerande lås och medföljande nyckel.

Fast och stum, inget rangel.

Helst enkel utan en massa krusiduller, men gärna många lådor och fack.

Inga antikvitetsockerpriser.

Vi letar inte efter nåt nyskicksexemplar, då hade vi köpt en ny, men vill nog ha nåtsom är i hygglig vigör.

Här nås jag: 

vickanp78@hotmail.com

Viktiga rekvisita för lyckad utekväll. Tur jag hade körkortet med mig... 

Det händer, om än det inte är ofta, att även jag ger mig ut i vimlet:

Hade en mycket trevlig kväll med arbetskamraterna igår.

Fast bara tjejerna.

Så himla kul!

Började med mat på Thai Garden...

(nåt så galet starkt har jag inte ätit förr, kocken måste ha tömt hela kaggen med chilipasta i just min middag. Nu när jag skriver det, slår det mig att det nog var därför en av tjejerna fick vänta så länge på sin gröna chiligryta: Slut chili helt enkelt.)

...och sen landade vi hemma hos en i gänget och babblade bort

flera timmar. Några badade i bubbelpoolen, men några avstod också.

Jag var en av dem. Hade tänkt bada, men vi satt ju så bra där vi satt.

Till slut bar det iväg till stan.

 I snögloppet.

Först köa till Valdino, men insåg strax att vi skulle fått vänta lääänge.

In på Karls Källa, och det var här jag fick njuta av komplimangen:

-Jag var tvungen visa leg!

Och jag är snart trettio, heheheheee!

Nöjd!

På Kalles var det högljutt, sunkigt och trångt.

När kön minskat på Valdino gick vi tillbaka.

Precis vid garderoben, när vi skulle lämna kläderna,

blev jag överfallen (ja, lite i alla fall...)

av en oredig karl i femtioårsåldern, som vakterna försökte släpa ut.

Mannen gillade inte tilltaget, ville nog ha sista ordet och för att hålla sig kvar slet han tag i allt runtomkring.

Jag  råkade vara runtomkring.

Det obstinata fyllot drog åt ett håll, jag åt ett annat och de välbyggda vakterna åt ett tredje.

Mina arbetskamrater sa åt slöddret att släppa. Till slut smockade jag till 

och då gav han sig. Wow, girlpower!

En trevlig vakt frågade om jag var okej, vilket jag var, och så sa han till garderobspersonalen att jag inte behövde betala inträde...

Usch så lätt det är att hamna i konstiga situationer som man inte alls hade tänkt. Fast det blev ju billigt...

(ev. kan det hända att de i mitt sällskap som läser bloggen tycker att jag överdrivit lite grann. Det bjuder jag på... )

Det blev en riktigt lyckad kväll

och alla verkade instämma i att den måste göras om.

Jätteroligt att få lära känna kollegorna lite närmare.

Man hittar gemensamma nämnare där man minst anar...

Till er som var där och som jag vet kollar bloggen ibland:

Kram!

Några av er träffar jag ju imorrn...

...så det skvalar ikväll.

SVT har insamlingsgala för världens barn.

Och så låter de Christer *brrr* Sjögren

TOTALSÅGA Amazing Grace.

Av alla vackra låtar på denna jord,

och av alla gräsliga äckelsmörsångare

varför låter de just honom få göra mos av Amazing Grace?

 Vart är mänskligheten på väg?

Vi gjorde en lustig affär igår.

Sålde våra soffor fast vi inte har några andra.

En av våra kompisar har en arbetskamrat

som ville köpa sofforna till sin son.

Vi tyckte att vi fick bra betalt för dem,

för bra för att kunna avstå att sälja

och länge har vi pratat om att byta

till nåt annat.

Våra soffor hade tio år på nacken

(köpte dem för min första riktiga lön)

och hade väl sett sina bästa dar.

Så här ser det ut nu:

Inga stora blå skinnsoffor kvar.

 Fast det blev ljust och ganska öppet, man kanske inte

skulle ha nån ny soffa?

Jo, nog ska vi ha en ny.

En sån här:

Ektorp, med den nya svarta klädseln.

Snyggt, men antagligen grymt opraktiskt,

eftersom alla hårstrån, allt damm och allt solk kommer att synas.

Fast å andra sidan går ju klädseln att tvätta

och eftersom den är svart borde den gå färga in igen.

Soffan kommer om tio dar ungefär.

Så var det dags att jobba i natt igen.

Jobbar gör också kompisen som är elingenjör-nånting.

Hon arbetar på driftcentralen på ett stort bolag

som förvaltar väldigt många mil av vårt lands elledningar.

Ikväll ska hon ta emot felanmälningar till klockan 22.

Men hon har en idé om att göra en ´kupp´ och säga till alla felanmälande kunder att de får återkomma med sina fasbekymmer och spänningsfall efter Grey´s Anatomy.

Respekt!

(Det är faktiskt inte nödvändigt med dygnet-runt-tillgänglighet jämt. Och nån gång måste väl en småbarnsmamma få möjlighet att se på tv i lugn och ro.)

 Måste tillägga att min kompis är klok nog att låta bli att genomföra sin kupp. Men idén var bra. Man kan förstås undra vad kunderna skulle ha sagt... drabbats av elchock, kanske?

(Okej, det drog i väg lite...)

Uppdatering 20:52

(lägger den i mitten av inlägget så kanske nån orkar läsa)

Maria har skrivit om uggletrenden.

Jag har trillat dit:

(Det är inte trosorna som är stora, det är bordet som är litet... hrmm...)

Och: Nej, Maria, jag är inte trendig, det kan jag få många underskrifter på, jag lovar...

Och så känner jag att det är dags för en lista.

Alla seriösa bloggälskare måste göra en liten lista ibland.

I dag listar jag:

Topp 5 - Kändisar som jag skulle kunna ha nytta av:

1: Ernst.

Det finns inget i honom som man, som tilltalar mig, men visst vore det väl trevligt att ta en kopp hemlagat te med Ernst. Sitta med benen i kors på en brygga nånstans och diskutera tyger tills månen går upp.

2: Filip & Fredrik.

Omogna gossar, som ändå verkar vara grymt skärpta.

Att följa med dem landet runt i jakt på udda personligheter vore trevligt.

Och att i verkligheten få se deras förmåga att behålla ansiktet inför alla galenpannor, det skulle roa mig.

3: Roomservicekillarna.

Behöver inte motivera varför jag vill låna dem.

4: Per Morberg.

Han ser lika sjuk ut när han lagar mat, som de flesta av rollerna han spelat. Jag gillar hans excentriska kokkonster.

Fast hur blir resultatet?

5: Pite-Johanna (Idol)

Varje gång jag tänker att jag gått för långt, brett ut mig för mycket

och drabbats av hybris, så behöver jag bara tänka på henne så inser jag snabbt att jag nog är ganska lågmäld och återhållsam trots allt.