om nån höll fast mig

och tvingade mig att ha en sån här över ansiktet:

Har varit med sonen hos Farbror Doktorn idag.

(farbror och farbror... han är väl kanske 35...)

Det räckte inte med Bricanyl den här gången.

Det piper och väser ut Lillkillens luftrör.

Så nu fick vi en inhaleringsmojäng istället.

Fast utan gröna firren.

Stackars liten.

Han är så stark så det går inte hålla honom i knät när man ska medicinera.

Måste sätta mig i sängen med pojken liggande melllan benen och armarna under benen. Mina ben alltså.

Han tycker inte att det är roligt.

Men det tycker inte mamma heller så det det är 1-1.

Om det hjälper så är det väl värt besväret då...

Så var det jobbarhelg igen.

Stackare, tänker ni.

Äntligen, säger jag.

Det där lät hårt, jag vet, och det låter som att jag inte vill vara hemma.

Jag vill vara hemma, dock inte jämt. Så det är trevligt att åka till jobbet.

Ett avbrott i vardagen faktiskt.

Och så har jag så bra arbetskamrater!

(Ta åt er nu! Jag vet att ni är här och smygläser...)

Tre nätter på rad, då jag får babbla på med kollegorna, kolla på tv... och sen åka hem och sova. Hela dan!

Låter som småbarnsföräldralyx, eller hur?

-Va? Om jag jobbar nåt då?

Jo, jag jobbar också!

Vi kör en hel del tvättar, fixar frukost ger mediciner och en del annat.

Vissa nätter är det körigt, andra är lugnare.

Ibland står epilepsianfallen som spön i backen

och då är man ganska sliten när man kommer hem.

På lördag börjar vi klockan 18 och då brukar vi äta middag ihop.

Det blir hämtmat från Thai Garden imorgon. Mumma.

Ha en underbar helg allihop.

Vi ses och hörs en annan dag.

Själv tycker jag att det är rätt kul:

http://www.youtube.com/watch?v=HECRXbGM7tU

Gudrun Schyman, en gång en klok människa.

Men vad har hänt?

Först kom FI, med förslaget om mansskatt och allt det där dravlet.

Och nu:

http://www.expressen.se/nyheter/1.837939/schyman-forbjud-sprit-efter-midnatt

Stävja supandet genom förbud? Tror du det funkar, Gurran?

Vad kommer sen då?

Kanske minska fetmans utbredande genom att förbjuda överviktiga att äta på McDonalds?

Eller minska hjärt-kärlsjukdomar och stroke genom att förbjuda högriskgrupper att överanstränga sig:

-Nä du farbror, inget mer sex för dig, tänk på lilla hjärtat...

Ja, jag vet, jag överdriver lite... men det verkar ju ha trillat om på riktigt för vår forna vänsterpartist.

Bilden lånad av Expressen.

Hon är en riktig ordvrängare vår fyraåring.

Inte för att unga fröken alltid begriper de ord hon använder, men hon suger åt sig allt som far in i hennes öron och oftast använder hon orden på rätt ställe.

Denna morgon har hon funderat över lördagar:

"Lördag är den absolut bästa dagen, för då får man äta så väldigt mycket smaskiga saker"

Och om sin favoritsång sa hon:

" Blinka Lilla är en alldeles fantastiskt underbar sång"

Några bekanta till mig har varsin sexårig pojke.

Och de allra flesta små och stora (och vuxna) pojkar brukar ju vilja tävla med sina kompisar.

Om vem är starkast, snabbast, störst... och så vidare.

Dock inte alla.

Pojkarna cyklade, och den ena sa:

"Sisten till tennisplanen är en tönt!"

Varpå gosse nummer två, som inte cyklar så snabbt, stannade och lugnt

konstaterade:

"Ja, ja... då är jag väl en tönt då"

Underbart!

-Det startas inga krig av såna killar.

Nu väntar jag på elektrikerna som ska komma och flytta vår huvudcentral.

Nya sovrummet ni vet... centralen måste flyttas innan gamla väggen kan rivas.

Sen ska vi till svärmor på surströmming, och barnen får träffa sina kusiner, det blir bra.

Och så är vi tillbaka i Bricanylträsket igen. Mannen hämtade ut tre flaskor igår, sonen hostar och hostar och väser och snörvlar. Stackars barn, att de skulle vara tvungna dras med samma usla luftrörsgener som jag...

Det är jättesnyggt med Marimekko, Mairo, Cult och alla andra dyra pryttlar... och...  ärligt talat: vem vill köpa heminredning på Rusta? Egentligen?

Lilla My vill ha en matta därifrån, det är ju nästan pinsamt. Lowbudget, hahaha...

Nä... jag köper bara det allra mest exklusiva! Som den här svarta vasen till exempel:

Bästa kvalisort, inhandlad på...

ICA Kvantum! Snacka om lågbudget!

Den är rätt snygg tycker jag. Blomsterkrafset är köpt på Coop.

(det här blir bara bättre och bättre, eller hur?)

Jag struntar faktiskt i var saker är köpta, även om jag inte skulle ta hem vad skrot som helst,

snyggt ska det vara. Har själv hittat jättefina mattor på Rusta.

Har hittat många godbitar på Loppis också.

Visst finns det finns mängder med dyrgripar också som jag vill ha, till exempel en vardagsrumslampa för 2.500 riksdaler... men jag har helt enkelt inte ekonomisk ryggrad för såna utsvävningar...

...så jag håller mig till Medelsvenssondesign:

Indiska, Rusta, Ikea, och... hrm.. ICA.

Shit, ett fem ynka minuter långt inlägg, ochändå har lilleman hunnit in på dass. Nu hör jag hur han plaskar runt i toastolen. Vi hörs.

Stortjejen som 10-månaders.

Nuförtiden är hon fyra år.

På den här bilden syns det att hon och lillebror är lika!

Man blir lite, lite sentimental...

>>>OBS! Snälla, rösta på högra sidan av sidan!>>>

Hade Idolmaraton igår.

Tre timmars lidande á la värsta tänkbara tandvärk.

Lika fullt gick det inte att slita sig; vi var ju tvungna se om det möjligtvis kunde bli värre. Och det kunde det förstås.

Vi vred oss i soffan. Vi ålade under bordet. Vi höll krampaktigt händerna för ögonen och smygtittade mellan fingrarna.

Fingarna som blev över hade vi i öronen.

Jag är helt slut! Vilket träningspass. Genomsvettig och en puls på 160.

Första omgången av Idol tänkte jag att The Almighty Jury var så fruktansvärt elaka. Stackars de som ville bli kändisar då... Men nu efter fyra-fem år borde väl folk ha lärt sig, eller?

De vet ju att Juryn sågar dem, stampar ner dem och.. ja... pissar på dem.

Och ändå har de inte självaktning nog att stanna hemma och hålla käft.

Hur dålig bild av sig själv och sin förmåga kan man ha?

Eller är det jag som missat nåt?

Är det inhyrda statister?

Vadslagningar?

Sociala experiment?

-Är det det här som ska forma våra barn?

Att skylla på föräldrarna funkar jämt. Dagens mammor och pappor är dåliga förebilder, och supernannysarna och  Allsmäktiga Barnavårdscentralen gör allt de kan för att ge oss dåligt samvete över hur vi sköter vår föräldrauppgift när vi redan är skuldtyngda nog av att inte räcka till…

Lägga skulden på dagis och skola kan vi också göra, för visst är klasserna alldeles för stora och lärarna få, och den som inte skriker högst blir inte hörd över huvud taget.

Sen har vi tv:s och internets moraliska förfall, videovåldet, chipset och läsken. Och ska vi tro Åsa Waldau så är det arvssynden som ser till att det går utför med dagens ungdom.

Sanningen finns säkert i allt det här.Troligen är det en mix av det som nämnts ovan, som ställer till det så att våra älsklingar får problem när det blir deras tur att axla ansvaret för vår jord.

Men det finns ytterligare en viktig bidragande faktor.En faktor som kan verka rätt harmlös, men som har större betydelse än vad man tror:

De passerar alla ungars omogna och formbara hjärnor dagligen och sätter spår i deras små limbiska system:

-Barnprogrammen!

Vi som växte upp på 70- och 80-talen hade "Fem myror.." och "Från A till Ö”,"Sant och sånt" och så "Lilla Sportspegeln" förstås.

Trygga, pedagogiska och ganska snälla program som inte bidrog till nåt ont,(med undantag då för Staffan Westerbergs program, för åtskilliga är de vuxna som fortfarande vaknar kallsvettiga mitt i natten när de i sina drömmar jagats av Storpotäten.)

Men förutom detta undantag som bekräftar regeln, så förekom nästan bara trevlig TV-underhållning, på barnens villkor.

Men nu? Var har vi hamnat? Vad är det våra ungar kollar på strax innan de ska gå och sova?

"Cow & Chicken"

 "Mira och Maria”

”Räkna med skägg”

och, Gud Hjälpe oss:

-”Doktor Mugg".

Det är så illa att man själv går omkring därhemma med dammsugaren när barnen sover och säkert drömmer mardrömmar om Häxan Surtant, och man kommer på sig själv med att sjunga

"-Yo-kooo, Ja-ka-mo-ko och To-toooo"

Ja, ni ser ju själva kopplingen: -Skruvade barnprogram =dito barn.

Efter att småfolket genom hela uppväxten matats med sånt så finns det liksom inte så mycket att hoppas på.

Man kan inte förvänta sig att det ska fostras några genier av ungar som haft "Johnny Bravo" som förebild.

Och när man ser på barnprogrammens utveckling genom TV-historien så måste man förstås fråga sig: -

Hur det är det egentligen ställt med de som skriver manus till barn-tv idag?

I vilka kretsar (läs anstalter, portuppgångar) hittar man författarna och vilka hallucinogena droger går de på?  

Jag menar: Hur mycket svamp måste man ha tuggat i sig, hur många meter pulver måste passera näsborrarna för att man ska komma på den briljanta idén att skriva en serie om två desorienterade bananer i nattsärk?