Jaha. Åtta veckors underbar gemensam ledighet är alldeles strax slut. Och det känns som att vi aldrig mer kan ha så lång semester. Hade rätt mycket föräldradar kvar eftersom jag hade ett halvt års friår. Kanske vi kan vara lediga nästa sommar också, men sen är det nog slut på det roliga.

Så nu återstår bara att summera sommaren innan vi går tillbaka till våra jobb.

Och hur summerar man den då? En sommar med två månaders ledighet kan väl bara beskrivas som underbar, oavsett väder. Vi har varit friska, fått åka omkring med husvagnen. Umgås med goda vänner och familj. Stortjejen har njutit av varenda dag, lekt med kompisar, fiskat och myst i sin

Nalle Puh-sovsäck i sin vrå av husvagnen.

Det finns faktiskt inget att klaga på, förutom att man (som vanligt)

borde ha varit lite mer ekonomiskt välbärgad.

En liten bildkavalkad över de två senaste campingturerna kommer här:

I början av den vecka som just går mot sitt slut, åkte vi, (som jag nämnt) till Kamlunge Camping, vid Kalix älv. En liten anonym camping där receptionen och dess personal, tant och farbror Johansson höll till i en gammal husvagn av -84 års modell.

Men vilken service!

De fixade el åt oss fast elplatserna var slut. Vi fick låna 25 meter kabel och skarvade oss genom halva campingen. Och så fick vi låna nyckeln till bastun när ordinarie dusch var upptagen.

 Kalix Älv. En lugn del av den.

En mindre lugn del av den.

Campingen sluttar ner mot älven. Bilden tagen från andra sidan där det fiskas en hel del. Varför, undrar jag. Inte såg jag till nån fisk...

En bro över Kalix Älv.

Fågelfamilj (art okänd, helt obegåvad på det ornitologiska planet. Min samhällslärare på Framnäs, som hade pippi på pippi, skulle skämmas över mig om han såg det...) som ivrigt klättrade uppströms älven.

Beachen vid Stor-Lappträsket, en anonym sjö mitt ute i skogen, fast med en härlig strand. Vattnet var varmt också. Människorna på bilden är okända.

Samma strand ur annan synvinkel.

Far och son i vattnet.

Optimistiska maskletare. Ytterst dåligt resultat. Undertecknad stod bredvid och tvivlade på att valda stället skulle ge nån utdelning. För mager jord.

Precis vid kanten av en anonym liten skogsväg bortanför campingen. Ett träd att lämna sina färdiganvända tuttar ( för mellan- och sydsvenskar: tutte är samma sak som napp) Det märktes att tutten högst upp var av en helt annan modell än de som hängde längre ner.

Såg ett sånt roligt gammalt parasoll. Blev glad av det. I stugan vid vilken parasollet stod, bodde en hund med benet inpaketerat i rött gips.

Och så allt detta ätande. Oj vad man äter när man campar. Här mumsas det sik, som inhandlats av fiskare vid älvkanten, när det egna fisket gått bet...

...och så en kvällsmacka när barnen somnat. Mysigt.

 Vi åkte hem en kväll när barnen skulle sova, eftersom sonen avskyr att åka bil och hade gallskrikit hela vägen till Kalix. Tur att han är så god och glad i vanliga fall.

Nästa kväll bar det iväg igen, troligen sista svängen för i sommar. Vi åkte upp och hälsade på svärmor och svärfar i deras sommarstuga. Hade husvagnen med för att de skulle få sova ostört. Och så tycker jag att det är skönt med lite svängrum. Lite jobbigt att dela trånga utrymmen med andra. Blir lätt sura miner efter ett tag.

Det blev ganska snart avbrott på vår färd:

Ett gäng kossor som bestämt sig för att gräset är grönare på andra sidan. Här är det första ägaren till det hus som vi nu äger, tillika avlägsen släkting till mig som fick agera kopojk. Och det gjorde han bra!

Jag respekterar er för att ni ev. undrar vad det är för världsfrånvänd avkrok vi bor i, som har lösa kor som ränner omkring på vägarna. Men jag lovar: det händer inte ofta.

-Klart påtjen sko lär sä spiik!

 Farfar lär junior att hantera hammare och spik.

Våra barn har underbara farföräldrar!

Dottern plockar och mumsar blåbär.

Och så såklart middag vid sjön. Det är ett fantastiskt fint ställe, som vi gärna återvänder till. (fast jag avstår helst att åka dit under vintern, till min mans stora förtret. Han gillar vinter, snö och skoter. Inte jag.)

Familjens storfiskare. En 2,5 kg tung gädda fick hon!

Det var allt från de sista semestertripparna. Borde lägga in bilder från vår sväng till Skellefteå, där vi campade på Mobackenkyrkan. Som att fricampa, fast med servicehus och golfbana. Åtta campingplatser i skogen, med lugn och ro och mycket möjlighet till lek för barnen. Man kunde släppa dem ur sikte utan att vara rädd att de försvann, eller hittade på bus hos andra campare, eftersom inte fanns andra campare, förutom ett äldre par på genomresa.

Campingvärdar var vår vigselpräst med fru. Bara en sån sak!

Frun i vårt resesällskap var inte så pigg på att besöka servicehuset ensam. I stugan bredvid (hyrdes ut som vandrarhem) bodde det ett gäng slaktare som hyrts in över sommaren av Nyhléns-Hugossons, och det tyckte vår vän var lite obehagligt.

Nu återstår väl bara att försöka komma in i vardagsgängorna igen. Jag längtar faktiskt efter att jobba igen. Däremot längtar jag inte till att mannen ska börja om. Det är bra mycket trevligare när han är hemma! Eftersom jag jobbar natt så är jag oftast hemma, och eftersom han jobbar dag så är han oftast borta.

Vad har ni pysslat med i sommar? Jag kollar min länklista ibland, men det är rätt dålig fart fortfarande...

Håller på att fixa lite med en ev. hemsida. Vi får se om jag lyckas knåpa ihop den. I så fall flyttar jag vardagsrummet dit istället, men med mina datakunskaper lär det ta ett tag...

Har inte glömt bort min blogg och inte era heller.

 Men jag har varit på semsetertripp några dar, så datorn har fått stå oanvänd här hemma. Har inte haft tid att installera bredband i husvagnen än...

Vi tog barn och vagn och for till Kamlunge (nånstans vid Kalix älv, typ) med grannar/goda vänner. Tanken var väl att vi skulle fiska harr, och grannarna hade mer eller mindre lovat att det var fiskgaranti där.

Och nog fick vi fisk. Prima sik. För 35 spänn per kilo. Som vi halstrade och glufsade i oss till middag ikväll innan vi packade och åkte hem. På kroken blev det inte ett enda hugg. Vi travade runt i oländlig och gudsförgäten terräng och blötte rev titt som tätt.

Grannfrunkvinnan fick en liiiten liiiten harr, själv fick jag tekniskt haveri. Linan och alla de sabla flugorna satt ihop i en trasslig boll.  Hela tiden. Jag är inte van attt fiska i strömmande vatten och från land.

Badat. Äntligen har det varit väder för att bada. Det gjorde vi i Stor-Lappträsk, vid en sandstrand in the middle of nowhere. Verkligen mitt i skogen. Dottern överlycklig men frusen, eftersom det blåste lite. Sonen arg. Ville inte bli blöt, fast vi var tvungna tvätta bort all sand . Den var överallt. Sonen har för övrigt varit arg mest hela tiden.

 Men han har nästan-nästan lärt sig gå! Nåt litet steg har det blivit.

Jag badade själv också förresten. Underbart, och varmt.

Men hur har vi då hunnit till Gekås, undrar ni, om vi har varit i Kalix Kommun? Jo, vi har varit på GK. I Morjärv. En diversevaruhus i stil med Knallen i Byske. Inte så mycket att se. Men det var i alla fall det närmaste Gekås jag nånsin lär komma*.

Dessutom har jag fullkomligen kickat ass i YATZY. Vunnit stort över samtliga.  För första och sannolikt enda gången i detta livet.

Nyss hemkomna  sitter jag och maken och spelar TV-spel.

T-V-S-P-E-L!

Jag gillar inte sånt så mycket egentligen, förutom småkultiga Super Mario Bros på Antika Versionen Av Nintendo.

Men det här är nåt helt annat. Vi spelar gitarr på en lånad PlayStation II.

Man har varsin gura med knappar och så ska man pricka in rätt toner på rocklåtar. Låter skitfånigt, men är vansinnigt roligt och beroendeframkallande. Lite som karaoke för oss fegisar som vägrar ta ton när andra hör på.

Gillar ni TV-spel, dataspel, nätpoker eller annat?

*Jag har inget intresse av att åka till Gekås. Sockar och spagettislevar kan jag köpa här hemma...

 -Hav tålamod att läsa, så förklarar sig bilden snart.

Åh, så underbart att vara med på banan igen, vara en del av världsalltet, kort sagt: -att ha en uppkoppling. Maken har mixtrat lite med datorn, uttryckt några besvärjelser och se: -nu funkar det!

Vad har ni gjort i helgen?

Här i Piteå har det varit festival, fast det var ju ingen nyhet, nog vet väl alla att bege sig norrut under juli månads sista helg?

För egen del bestod festivalandet av ett nyktert och anständigt besök på torsdagkväll. Hade aldrig sett och hört Euskefeurat live, och som militant lokalpatriot ska man ha sett dem. Punkt.

Vi åkte in vid 19-tiden med att par goda vänner. Tanken var att vi skulle äta oss igenom hela området fram till 22:30. Grekiskt blev det för tre av oss fyra. Den fjärde nöjde sig med att snåläta lite av äkta hälftens souvlaki, i väntan på thailändska vårrullar.

Det var lite folk ute, tyckte vi, men det ger bara mer svängrum, så det är okej.

Vi gick ner på tivolit, och det var här det hände: det stora klavertrampet.

Som jag skrev så var vi samtliga nyktra.

Maken stod på trottoaren, jag nedanför,  vi pratade om det ena och andra medan vårt sällskap tog ut pengar ur automaten och maken sa nåt om att han önskade att han alltid skulle vara så pass mycket längre än mig, som där han stod på trottoaren. Jag strök honom på kinden och sa att hans längd var alldeles tillräcklig (snälla, skriv en kommentar om ni tolkade det där på nåt annat sätt...)

och så gav vi varandra en liten puss, vuxet och anständigt, inget slisk. (efter 13 år tillsammans och sex års äktenskap vet man hur man ska uppföra sig bland folk utan att väcka anstöt)

Strax därefter kom en kille fram till oss med en kamera, med ett objektiv stort som en stjärnkikare. Han sa att han fångat oss på bild och undrade om det var okej att bilderna lades in i ett bildspel på Norrbottenskuriren. Han bläddrade genom bilderna med ljusets hastighet så att vi skulle få se dem, och det verkade okej, så visst fick han väl ta med dem...

Så fortsatte den trevliga kvällen, Euskefeurat var bra, ljudet var dock en katastrof. Fast det kan ha berott på att folk envisades med att prata skrika till varandra hela tiden. Vi hann kolla marknaden lite och också ta en fika i kyrkans tält.  En eloge till kyrkan, det var enda stället där det fanns vanligt-kaffe-å-kaka-å-bulle. Till humana priser.

Nästa dag kollade jag förstås Norrbottenskurirens sida, men vi fanns inte med på nåt bildspel. När jag åkte en sväng på kvällen, köpte jag pappersupplagan. Gaaaaaaaaah!

-Nog var vi med på bild minsann! En bild som våra ögon aldrig hann uppfatta i kameran. Det såg ut som att vi var på väg att ta en tugga av varann. Tack och lov var det kass kvalitet på trycket, och tack och lov var det  ialla fall inte i Piteå-Tidningen vi var med. Det hade vi ju fått äta upp i återstoden av våra liv... (fast PT skulle aldrig ha så dålig smak, hoppas jag)

Några funderingar/kommentarer kring spektaklet:

1) Hur mådde egentligen fotografen? Vad och vem ville han hämnas?

2) Hade det varit bättre eller sämre om vi varit packade?

3)Vi är inte såna som går omkring och kladdar på varann. Det var inget oanständigt, utan vänligt och kärleksfullt.Ville bara klargöra det.

4) Hur många som känner oss har sett bilden?

Nog om det. Jag ska inte hälla bensin på brasan.

Nu ska jag titta in hos er andra!

...och jag som skulle berätta allt om vår jättehärliga semsetertripp med husvagnen. Nu är det stört omöjligt att surfa, för datorskräpet håller på att skära ihop. Tror vi. Så nu kan vi välja på följande:

-skicka iväg den till reparatör och få den fixad gratis, eftersom det är en personalhyr/köp/blablabla, men få vänta tre månader ungefär innan vi får den tillbaka, och när vi får igen den har nån kopierat alla våra bilder och lagt ut dem på nätet... eller:

-låta vår redan överbelastade datagurukompis fixa den åt oss fast han egentligen inte har tid... eller:

-låta den stå oanvänd tills han har tid att fixa den, och ägna vår tid till att måla klart huset/ sätta upp lister/ klippa gräs /spela minigolf.

Just nu lånar jag dator av vänliga vänner/grannar.

De har köpt en ny (ja, fast ganska begagnad, men ändå) och jääättefin husvagn, och jag är ganska så avis, och det händer inte ofta... och nu ser jag den varenda gång jag titta ut genom fönstret. Suck!

Hoppas ni har det bra i sommarens soliga dagar!

Bara en liten blomma. Från mig till er.

 ...firar vi här hemma just nu. Gubben är ju, som jag skrivit tidigare, tvungen att jobba i veckan, men får sen avnjuta ytterligare ledighet. Fem veckor. Vi börjar om i slutet av augusti båda två.

Eftersom han slutar 18:00 hela denna lååånga vecka, så äter vi middag innan han kommit hem. Kände mig lat redan i måndags och bestämde mig för att vi skulle lägga oss på en mycket låg nivå. Tvärt emot alla mina idéer om vad bra mat är... Under de fem dagar som nu gått har vi ätit följande, jag och barnen:

Kräm.

Fast det var egentligen inget halvfabrikat, utan äkta hemkokt rabarberkräm av egenhändigt skördad rabarber. Vilka husmoderstakter!

Tyvärr måste man vräka i socker, men kräm är inget vi äter speciellt ofta, och köpt kräm har vi bara ett par gånger per år.Så det är nog förlåtet.

Till hemkokta krämen serverades mjölk och smörgås med ägg. Ägg är proteinrikt.

Blodpudding.

Klassisk latmat med för mycket kolhydrat. Ett plus för bra järnhalt, men ett minus för smöret man äter till. Fast lingon är nyttigt förstås.

Ö&B:s Köttsoppa på burk.

Näringsmässigt helt okej, men ett minus

för att man inte vet vad det är för sjuka kossor som fått sätta livet till för det kött som är i soppan. Tycker att det rycker lite i mina nervbanor nu.

Fiskpinnar.

Flott men gott. Fisk och panering i proportionerna fifty/fifty. En ovanlighet i vår frysbox. Ett plus till mig själv som serverade kokt potatis till istället för mos och gjorde remouladsås av vanlig 3%-ig fil.

Det är väl bara att fortsätta på inslagen bana och göra makaroner och korv till middag. Egentligen skulle jag ha velat koka fruktkräm, för det är jag vansinnigt sugen på, fast jag har fyllt krämkvoten nu... eller?  Kanske är krämkvoten högre på sommaren?

Som ni märkt är det lite bloggande och få inlägg nu. Verkar vara så hos de flesta, och vi har väl annat för oss nu kan jag tänka. Likadant är det här hos mig, men jag tänker inte ta nån seriös bloggsemester. Skriver ibland, tittar in hos er ibland...

Jag har funnit en ny hobby/drog: Digiscrapping. Åååååh så kul!

Har suttit och laddat ner en massa gratismaterial, men känner jag mig själv rätt så lär det nog bli så till slut att jag tillverkar allt själv.

Ha det bra alla semesterfirare och alla ni som måste jobba.

Vi ses en annan dag.

Ojojoj... må ni alla tisdagstemaälskare, samt innehavaren av upphovsrätten förlåta mig:

-Jag har stulit dagens bild.

Inte för att jag gillade det, men jag var lite tvungen kände jag. Hade tänkt gå över till Svenne, grannen, och fota hans pärla, men han är ju aldrig hemma...

Den här bilden fann jag på Blocket. Redigerade den lite så ingen skulle känna igen den... Så här kommer min favoritnostalgi: (torkar bort en pöl av tårar från tangentbordet)

-Min älskade PUCH Dakota, årsmodell -78!

(ja, det är ju inte min just det här exet förstås, men...)

Hur kan man vara så urbota dum att man säljer en sån sak för att köpa...

...en cykel?

Oj vad jag saknar min moppe!

Varje gång Svenne, grannen, åker iväg på sin Dakota

(företrädesvis fredag- och lördagkvällar)

så går det ilningar genom min ryggrad.

 Det ljudet, den lukten, aaah!

Jag vet var min älskling finns. Det är inte så långt härifrån, men jag antar att jag skulle få ge tre gånger mer för den, än vad jag fick då den såldes 1996.

Bästa kompisen hade förstås en likadan, och hon skaffade sin före mig. Undrar hur många mil vi har rullat fram på våra blå blixtar. Oavsett väder, vind och tid på dygnet...

Dagens blogg kommer att handla om min favorit-tokighet: mina skruvade drömmar. Samt om vår kommande utbyggnad. Jag behöver era smakråd!

Att jag drömmer den ena konstigheten efter den andra är inget ovanligt. Frågan är var gränsen mellan vanliga drömmar och komplett galenskap går, vad kan anses normalt att drömma, om man är en nästan 30-årig kvinna med stabila förhållanden, och som inte missbrukar läkemedel eller hallucinogena droger?

Jag läste i PT idag att man i Kalix utbildat och examinerat 35 nya psykoterapeuter, och med anledning av det är det läge för mig att beskriva några av mina drömmar. Jag tänker mig att åtminstone en eller ett par av de färska terapeuterna är så analyskåta, så inspirerade av Freud & Friends, att de tar sig an vilket fall som helst. Gratis.

Natten mot söndag:

Drömde att jag försökte samla ihop en hel drös med förrymda huggormar. Jag var på en grusplan och hade en blå plastback som de skulle ner i, det var säkert 50 ormar.

Samma natt drömde jag att jag ströp en ilsken älgtjur med bara händerna. Detta eftersom jag var tvungen skydda mina barn ifrån den då luftgeväret (!) som den skulle skjutas med visade sig vara trasigt.

Natten mot idag:

Drömde att jag skulle köpa takstolar från ett

10 x 10 meter stort rivningshus. Jag skulle bygga en husvagn av dem. Och så drömde jag att jag träffade några unga kvinnor vid älven. De kom farande i en frigolitkanot och hade spädbarn med sig, för de skulle ha föräldraträff på kajen.

Fattar ni att jag undrar om det står rätt till i vindsvåningen på mig!?

Från det ena till det andra: I dagens PT fanns också en liten snabbrecension av festspelen. Man listade bäst/sämst o.s.v

Den långa väntan i Norrmalmiafoajén fick omnämnandet ”varmast” vilket jag skriver under på, även om jag inte instämmer i att vi fick vänta 20 minuter. Vår klocka var 21:35

när dörrarna öppnades, och insläpp skulle ske kl.21

Enligt PT var det till och med några som gick hem, i rent vredesmod,

och min undran är:

-Vem tror man att man straffar genom det?

Här hemma är det kaosartat för tillfället som vanligt. Fast mer än vanligt.

Vi ska bygga ut huset med ytterligare ett sovrum, vi har bara två i nuläget, vi hade två och ett halvt, men gjorde tvättstuga av det halva.

Utbyggnaden kommer att bli under befintligt tak, eftersom vi har en gräsligt ful carport på framsidan. Carporten förvandlas till altan i och med utbygnaden, där jag ska avnjuta många goda frukostar. Min make tror inte på mig.

Kaoset består i att vi måste tömma ett förråd som är tänkt att utgöra halva rummet. Vad gör man av alla grejor? Hjälp!

En god vän ska hjälpa oss med snickrandet. Han har ärvt byggtekniska kunskaper, och det kan nog vara ett tungt arv att bära, eftersom alla noviser i ens närhet förstås vill ha hjälp.

Vi ska försöka så gott vi kan själva, så att vi inte knäcker honom. Han får väl visa och berätta så kanske vi kan banka in nån spik i alla fall.

Huset blir helt annorlunda vid entrén, och då ska vi passa på att byta ytterdörr, trycke, lås, rubbet. Grejerna är helt slut, och man måste ha en viss teknik om man ska kunna stänga dörren. Vill man dessutom låsa upp den bör man ha a) ingenjörutbildning, eller b) en lång brottsbana bakom sig. Jag räknade ut att dörren, som är 35 år gammal, har öppnats och stängts 127830 gånger, om man räknar att den använts 10 ggr per dag (och nog används den mer än så...) Då är det väl dags för pension?

Och nu vill jag ha era smakråd.

Dörren skall vara vit. Den ska ha bra ljusinsläpp, och så ska det inte vara nåt lull-lull på den.Enkel ska den vara, fast inte helt slät och trist heller. Vill inte ha en ultramodern dörr. Eftersom huset inte är ultramodernt, så det skulle inte se kunna bäre en sån dörr med värdighet. Här kommer två bilder, och nu vill jag veta vilken av dem ni tycker är snyggast. Priset är ungefär detsamma på båda, så det är oväsentligt i sammanhanget.

Jag börjar förresten undra om mina galna drömmar kan ha med stress och byggkaos att göra…

Ha en bra dag allihopa, och tack för att ni besöker min blogg. Ni är många 40-60 personer varje dag! (fast vissa har kanske dynamisk IP  eller vad det kallas, och då ser det ut som ny besökare fastän det är nån gammal stammis) Jag bugar mig djupt för alla besök. Lämna ett spår, så att jag får se vem ni är! Jag vill gärna hitta fler roliga/tokiga/djupa/vackra/allvarliga bloggar! Ikväll hjar jag förhopningsvis lagt in min tolkning på tisdagstemat: Nostalgi. Jag vet precis vad min bild ska ha för motiv, men... jag måste fråga grannen om lov innan jag fotograferar!

...så jag hinner knappeligen starta datorn (kan också bero på att hastigheten på nämnda dator inte är den snabbaste, så när jag väl tagit mig så långt att jag är inloggad, ja då är det dags att gå i säng)

I onsdags var vi på Tonträff*, Storstryk och Triple & Touch på Norrmalmia Arena Piteå. Båda framträdandena var mycket bra. Storstryk har jag aldrig hört förr, men det hade sagts mig att de var suveräna. Sant var det, även om gubben tyckte att de gjort bättre ifrån sig förr. Triple & Touch var mycket underhållande, och jag måste säga att de klarar sig finfint utan Lasse Kronér. Utebuffén som serverades innan var också okej, maten fick man på tunna träblad, takstickor tror jag. Potatis, wokade grönsaker, stekt röding och souvas (renkött, fy tusan!) Trist med hela tillställningen var att vi fick vänta i Norrmalmiafoajén 40 minuter längre än utlovat. Det var 20+++ grader ute, och det dubbla inne, tror jag. 1400 pers som ville in, och inget syre. Trist var också att vi, alla 1400 personer köpt onumrerat, och ändå var alla bra platser reserverade. Lågt!

Men som sagt: musikerna var bra!

Torsdag åkte jag + en god vän + vår yngste familjemedlem till Luleå,

på ren förlust(else)resa. Sonen skötte sig mycket, mycket bra!

Gjorde några små fynd, (jag, inte sonen)men inget märkvärdigt.

Sen middag hos nämnda vänner. Pepparsås (köttfärs, tomater massor av rödlök, massor av flott och etiopisk BAKO-krydda, kokas i många timmar, serveras på fralla med bananer och ananas) MUMS! Kryddan finns på Duvan,  på den sidan finns även receptet. Men minska mängden smör till hälften, det räcker!

(Duvan finns också som butik "i verkligheten". Bredvid Järnia på Backen.)

Målade klart detaljer på huset, i ren ilska, eftersom nån antytt nåt om taskiga prioriteringar då jag tänkte måla lite på husvagnen. Upptäckte att man blir grymt effektiv om man är lite arg. Nattfikade med grannarna/vänerna, som i stekande sol arbetat febrilt med att sätta ny duk på poolen. Och dessutom lyckats! Jag skulle aldrig fått den på plats.

Lördag:

Dop kl. 13. Trevligt.

Vigsel kl. 16. Tårögt (tänk att man alltid ska grina, fast det inte ens är nån som står en jättenära... ) och vackert, roligt att träffa brudens familj, som jag inte sett på femton år...

Havsbadskyrkan kl. 20, bara jag och mig och resten av kyrkan. Musik i sommarkvällen med Lennart och Emma Johansson. Aaahh!

Och nu: Lite blogg, gubben bakar filbullar, jag ska fixa lite tvätt och sen sova. Imorgon blir det gruvardag: gubben ska jobba hela veckan (fast han får fem veckor semester till, sen, så det är snart lugnt igen...)

Just ja: jag har lagt upp en omröstning, kolla den, till höger i bloggen,

 och för allt i världen:

-Rösta!

Nu ska det avgöras en gång för alla. Herr Johansson (en mycket rolig god vän och granne) och jag har diskuterat vem som egentligen är värst: Lasse Berghagen eller Christer Sjögren. Jag hävdar Christer. För jag tycker han är vidrig, Lasse gillar jag faktiskt lite. Han har ändå gjort Teddybjörnen Fredriksson, det är rätt stort! Christer Sjögren däremot, har inte gjort nåt gott för Sverige.Vad tycker du?

*Tonträff låter kulturellt och ger många vuxenpoäng.