Vår gamling fick godkänt idag! Kaben är nu officiellt vårt semesternöje. Till och med bilprovningen har tilltro till vår sommarbostad. Det har varit lite spännande i väntan på besiktning, man vet ju aldrig hur det ska gå, grisen i säcken, ni vet. Fast så är det väl alltid när man köper gamla saker...

I dag har jag och barnen varit hos mina päron och jag har fixat utvändigt på  vagnen. Maken lämnade den där efter besiktningen, som ägde rum 07:20 i morse, (så åohöddjelit mötje brått) han skulle på jobbet, och det var närmare till hands att lämna den i Bergsviken...

Det var lilla gumman som föreslog i morse när hon slog upp sina stora blå, att hon skulle fara till mormor och morfar själv,  morfar skulle hämta bara henne åsså skulle hon sova där också. Hon fick inte helt som hon ville, jag och junior följde också med. Men morfar hämtade oss (vi har bara en bil, och den använde som vanligt maken) precis som hon önskat, och nu sussar hon nog sött på luftmadrassen bredvid mormor, med krokodilen under armen... men nej, jag saknar inte vår lilla gumma, jag klarar mig fint utan att gonattpussa henne på kinden innan jag själv går i säng, jag saknar inte alls hennes gulliga prat i sömnen och hennes söta små fötter som jag får stoppa om när de hamnat utanför täcket.... inte alls, det går så fint så. Snyft.

Jag tröstar mig med att jag inte kommer att sakna att stiga upp klockan sju, då hon travat in hos oss och högljutt väckt lillebror som säkert skulle kunna sova en timme till.  (fast imorgon bitti är han väl förstås utsövd klockan sex, bara för att Murphy har bestämt det...)

Nu måste jag i säng. Varför går det aldrig lägga sig i vettig tid?