Om någon människa i vårt avlånga land

(i så fall troligen nånstans djupt i skogarna där inget bredband,

inte ens en telekabel når)

har missat att jag ska till Stockholm,

så säger jag det igen:

-Jag ska till Stockholm.

Då blir det förstås en del shoppande...

...vilket sannolikt medför en hel del promenerande...

...och till sådan gångaktivitet behövs förstås sköna skor.

Behöver alltså ett par finare promenadskor, jag har inga

som är sköna nog att gå så mycket i...

Men vad skulle jag köpa?

Till saken hör att mina fötter är korta, breda

och med en väl tilltagen hålfot.

(jag antar att Vår Herre ville spara byggnadsmaterial)

Snygga damskor, som också är breda (utan att bli långa som gondoler)

och ordentligt uppbyggda är det fruktansvärt ont om.

Skönast hade såklart varit att ta gympaskorna.

De sitter som gjutna, jag kan gå nästan hur långt som helst i dem,

men att semestra i Stockholm i grådaskiga, färgprickiga gympaskor

känns inte speciellt urbant eller världsvant...

Eller snyggt, för den delen.

Så jag har provat.

Och provat.

Och provat igen.

Men inget kändes bra.

(och de gånger det kändes bra så kändes det också kostsamt!)

Så jag började allvarligt fundera på gympaskorna igen...men:

-Nä. Det går ju bara inte!

Så... ut och leta igen.

(Tack så mycket för de två nya skoaffärerna

vi fick, i och med Nya Gallerian...)

Jag utrustade mig med skygglappar

när jag kollade prislappar, denna gången.

Visst fanns det sköna skor när jag gick upp några hundringar

i prisklass! Och snygga, faktiskt!
 

Fotriktiga skor hittade jag.

(i och med det uttalandet blev jag just 30 år äldre...)

Till sist köpte jag dessa bekväma tingestar på Eurosko:

 Ten Points brukar ofta funka bra på mina fossingar,

men jag blir så snål jämt... och bevisligen så är det så att snålheten bedrar visheten. Inte igår dock, då jag tog förnuftet till fånga och köpte en skön sko...

 ...och hålfotsinlägg. *viskar*

Näpp, nu ska tanten borsta löständerna och titta på Fråga Doktorn.