Igår var det fem år sen syrran gick bort, 30 år ung.

Hon föddes med ett stort och allvarligt hjärtfel

som hade orsakat syrebrist innan hon föddes,

så hon hade både hjärtfel och en utvecklingsstörning.

Läkarna anser att hon, med tanke på hjärtat,

nog levde oväntat länge trots allt...

...fast det är väl ingen vidare tröst.

Gott är att veta att hon slutade sina dagar

med ett bra liv bakom sig

och hon har inte behövt lida

av sin sjukdom...

Egentligen borde dagens tisdagstema handlat om henne.

Men jag hittar inga pappersbilder som är stora och skarpa nog att

kopiera med digitalkameran.

Så jag ägnar henne en tanke istället.

Nån bild ska man ju ändå ha, så här kommer istället

en kopierad pappersbild av min första egna bil

som också är saknad:

Toyota Corolla Coupé -72.

Bannar mig själv än idag, tio år senare, för att jag sålde den.

Världens sötaste lilla bil,

med världens minsta lilla motor.

Riktigt rolig att köra,

och startade jämt, även om det var

-20 grader och motorvärmaren inte varit i gång.

Men hade en svag punkt:

-Värmen!

Så fort det kröp ner under -10,

så gick det inte få nån som helst värme i den.

Så sikten genom vindrutan blev aldrig större än

ytan av en middagstallrik.

Därför sålde jag min lilla Toyota.

Och köpte en annanToyota.

En mycket nyare (-82) och rejälare

som drack hutlösa mängder bensin.

...det blev inte roligare att rensa avlopp

 bara för att jag skaffade rosa glamouriga gummihandskar.

Lurviga hår- och tvålrester är inte kul,

oavsett hur flashiga städgrejor man har.

Fast nu är avloppet rent och snyggt i alla fall.

Kanske handskarna vore nåt för

Lizaloop,

de skulle passa

i hennes jätteläckra

nystajlade kök!